På juldagen åkte jag till stugan i Yngsjö. Syftet var att få tid för mig själv för att tanka och tänka men det har blivit så mycket mer.

När jag tog beslutet att åka hit så trodde jag först att det var för att få vara ifred när jag mådde kasst. Sedan trodde jag det var för att slippa andras förväntningar på mig men jag har insett att det handlar om mina egna förväntningar på mig själv. Jag börjar känna igen mönstret när det blir för mycket och jag inte lever upp till hur jag tycker att jag själv ska vara så vill jag gärna fly och vara för mig själv. När jag är själv så kan jag ju inte såra eller göra någon annan besviken. Så när jag insåg det så kunde jag bara släppa det och fokusera på att bara läka mig själv.

Eller ja, att läka sig själv låter ju som något mysigt och bra och det är långt ifrån vad det har varit. Bara att jag nu klarar av att skriva och reflektera över de här dagarna visar att jag börjar komma ur den tuffa ”må-kasst” fasen periodvis. Jag har mått kasst och jag har svårt att vara klok och eftertänksam när jag mår kasst. Eller rättare sagt, jag är verkligen skit kass på att må kasst!!!

När jag mår kasst vill jag bara vara själv, jag kan inte vara kring andra och ännu mindre ta hjälp av andra eller ens skriva ett sms. Hela jag vill bara vara själv. Och när jag är själv vill jag fly från mig själv också. Så telefonen har blivit min flykt, tänkte först skriva räddning men FLYKT är det rätta ordet. Att slippa tänka och känna genom filmer och serier och allt annat som man kan göra på telefonen har varit mitt mönster för att slippa känna.

Jag har tidigare försökt beskriva hur jag mår i kroppen och huvudet och det är så svårt. Jag har någon gång skrivit att det är som att ha taggtråd på insidan. Eller om du skulle föreställa dig hur det kändes att dricka en burk med gift i som fräter på insidan och samtidigt gör dig illamående. Samtidigt som huvudet inte fungerar som det brukar, du kan inte tänka klart och har ibland svårt att uttrycka dig förståeligt.

Men det har inte bara varit kasst, jag har varvat det med stunder där jag har mått bättre. Under de här dagarna har jag återigen fått möta mig själv i alla jäkla tillstånd. Och vädret och havet och solen, naturen är verkligen magiskt läkande och har också hjälpt till att bryta det negativa.

Jag skrev någon gång att jag vill bada på julafton men det blev inte så. Men när jag vaknade på annandag jul kände jag att det var dags. Jag väntade till 8:34 då solen skulle gå upp och jag fick äntligen mitt efterlängtade bad i havet. En konstig känsla när det var kallare i luften än i havet men så underbart.

Jag har gått mina promenader och varvat med tid i stolen framför brasan och det har verkligen hjälpt mig att läka. Jag har haft lite besök här av familjen men jag har ändå valt att stanna kvar.

Igår började jag fundera över 2022 som närmar sig och först handlade det om att få lägga 2021 bakom mig och så började jag måla upp bilden av 2022 som året där jag verkligen ska ta tillvara på livet och våren och sommaren…

Men efter ett tag så fick jag stoppa mig själv. Det är ju såhär jag alltid gör och kanske ännu mer nu efter detta canceråret. Men vad är egentligen lärdomen av allt detta, vad är det jag kommer fram till om och om igen?

Jag måste lära mig att acceptera att det är som det är. Jag måste lära mig acceptera mig själv som jag är. Jag vet ju inte vad 2022 för med sig, ingen vet det egentligen. Vad jag vet är att jag fortfarande kommer ha mina upp- och nedgångar. Jag kommer fortfarande må dåligt periodvis. Jag vet tex att man kan må ganska kasst av de där antihormonerna som jag ska käka i 5 år. Så vad händer om jag istället för att klanka ner på mig själv när jag mår kasst helt enkelt bara låter mig få må kasst. Att jag låter 2022 få bli precis som det blir och att jag kan älska mig själv och livet oavsett.

Detta ska jag fundera vidare på… Samtidigt som jag passar på att duscha varmt en gång till innan jag åker tillbaka till Viby ;)

(Behandling 7 av 7)

Denna rundan har jag varit sliten, sliten i kroppen och sliten i huvudet och det är precis så som det ska vara. Jag är inte igenom det ännu men igår började jag må lite bättre några timmar på förmiddagen och idag verkar det vara på samma sätt.

Om vi backar bandet så fick jag min behandling den 21 december som planerat.

Kvällen innan laddade vi upp med bio med familjen. Picclinen fungerade som den skulle och jag fick sista dosen EC och herceptin. Denna gången var jag faktiskt förvånansvärt lugn, jag visste vad som väntade och kände mig trygg i det. Jag kände dock inte att det var läge att fira sista behandlingen. Det sparar jag till nyår eller nyårsdag när biverkningarna har släppt sitt grepp om det följer mönstret från de andra gångerna.

Det bästa med den dagen var att jag fick träffa min räddande ängel som kämpade så med picclinen dagen innan. Hon kom ner från bröstcentrum och gav mig alla uppgifter inför min operation i januari och jag skriver mer om det sen. Hon visade upp blåsan på sin tumme och det var så skönt att få tacka henne igen.

Fast nu skojar jag ju lite, det bästa var ju faktiskt att de drog bort picclinen. Min följeslagare sedan i augusti. Picclinen är den där ca 40 cm långa slangen som gått i en ven från höger överarm bort till hjärtat och som de använt för att ge cellgifterna igenom. Det tog några sekunder att dra ut den och det kändes ingenting. Några dagars läkande och sedan kunde jag duscha och bada som jag ville igen.

Tyvärr står inte dusch högst på min prioritering då värmepumpen fortfarande är kass så varm vattnet är max 20-25 grader och jag är en varmduschare. Kom på att jag kunde passa på att duscha precis efter en sådan där värmevallning där man blir dyngsur så då fungerade det ok. Men det är ju det där badet i havet jag har längtat så efter.

Jag började må dåligt direkt efter behandlingen, jag var yr och började må illa redan i bilen hem. Det har varit hanterbart och jag har aldrig behövt kräka vilket jag är så tacksam för. Men jag vill gärna vara själv när jag mår såhär. Jag har krupit in i min grotta, vilat mycket, pusslat, kollat filmer och serier för att fly måendet.

Jag måste också passa på att visa det mest peppande ”julkortet” jag fick från min Nymöfamilj som ligger framme på golvet därhemma.


Kolla in Irmas kombo hjärta/rosa bandet figur, funderar på att göra något fint av den.


Julen

Resten av familjen firade Lillejul med Dannes sida men jag valde att vara hemma och vilade mest hela den dagen. Jag sov dåligt på natten och vaknade inte förrän kl 11 på julafton. Även om jag innan julen har förberett mig och familjen på att jag inte kommer må bra och att vi inte ska räkna med det så är det svårt att hantera. Det är ju ändå julafton och jag ville så gärna att familjen ska få en fin dag. Så jag gick upp och försökte verkligen vara glad. Det gick sådär… Vi åt och öppnade julklappar men jag blev bara mer och mer besviken på mig själv. Svårt att vara tacksam över mina julklappar, svårt att vara glad och positiv och jag kände hur det smittade över på resten av familjen och då blev jag bara ännu mer besviken på mig själv så jag gick och lade mig igen.

Vi skulle hem till min syster på eftermiddagen och fira julafton och det är klart att jag ska följa med, för familjens skull för att det måste väl vara det bästa. Såklart är alla jätte glada för att jag följde med och jag förstår det men jag mådde bara sämre och sämre. Dels för att jag mådde illa och kasst i kroppen men framför allt för att jag inte kunde vara den jag önskade. Jag försökte vara med så mycket jag kunde men jag gick undan emellanåt och vilade i soffan. Jag tror att jag var med till vid 8-tiden och sedan körde jag hem och resten av familjen stannade kvar.

Till hela min familj som läser detta för första gången så vill jag bara säga att jag älskar er ofantligt mycket och jag är så tacksam för er så det har inte med er att göra.

Såhär i efterhand så skulle jag inte följt med, det var egentligen inte vad jag och min kropp behövde för att läka just då. Och det har tagit mig några rundor av reflektion för att inse just detta. Jag behöver låta mig få må precis som jag mår. Jag ska fira min jul och ledighet med familjen när jag mår bättre istället, förhoppningsvis blir det veckan efter nyår när barnen fortfarande är lediga.

På juldagen åkte jag till Yngsjö.

Jag vill passa på att tacka för alla julhälsningar och önska er alla en god fortsättning!
Jag har inte haft kraft och ork att svarar på era hälsningar men jag tar det efterhand så fort jag mår bättre igen.

All kärlek
Liselott

Dagen jag varit så nervös för… Att börja med de nya cellgifterna (EC) för behandling 5-7 och att se hur det blir med illamåendet.

När mina bröstsystrar beskriver sina resor så blir det så tydligt hur olika vi uppfattar det vi går igenom och mycket kretsar kring våra olika rädslor. Det blir tydligt när någon som är spruträdd beskriver just sprutorna mest eller om man är rädd för operationen så blir fokus där. Tror inte det är så svårt att missa min stora rädsla vid det här laget 🤢

Men dagen började med besök hos läkaren som bekräftade att behandlingen fungerat kanon som jag skrev i tidigare inlägg. Tumören syntes bara väldigt svagt på ultraljudet och man kan inte känna den längre. Så skönt att ha med mig nu när jag går in i nästa fas. Kroppen krigar på bra.

Danne klickade bra med läkaren och det började med att han gick rakt in i honom när vi skulle in i rummet. När jag sedan beskrev min muskelvärk för läkaren så ordinerade han massage från Danne två gånger per dag varpå Danne bad honom ”skicka en remiss så får vi se”😄
Han tyckte också det var bra att jag har smakbortfall nu när Danne lagar mesta maten. Kul att de hade kul och det släppte nervositeten lite.

Sedan var det dags för själva behandlingen. Idag var vi inte så många och i slutet satt jag själv så jag passade på att ta ett foto för att visa hur vi har det.

Det jag fasat för är det röda droppet, som är en av de två cellgifterna jag fick idag tillsamman med Hetceptin som är antikroppen.

Min kontaktsköterska hade jobbat med detta i 25 år och hon berättade hur mycket bättre mediciner det finns mot illamående nu och jag har fått det mesta man kan få så jag håller alla tummar.

Danne hämtade mig och eftermiddagen har jag sedan blandat med vila och aktivitet i form av soffträning framför brasan och pingisträning med Milton. Ja, jag vet vid det här laget att det beror på det där kortisonet som speedar upp mig så.


Lite känning har jag nu på kvällen men det är hanterbart. Har sovit någon timme också.

Vill också passa på att tacka för all kärlek och omtänksamhet ni skickar till mig på alla olika sätt. Jag läser och samlar på mig allt❤️
Ibland svarar jag direkt och ibland tar det tid.

Massor med kramar❤️

(Dag 1-7 efter behandling 4 av 7)

Den första bilden är från min look alike tävling, Vem är jag lik? och svaret kommer längre ner.

Det känns som kroppen är trött nu och biverkningarna sitter i längre och längre. Jag kommer inte riktigt ur dem på samma sätt som jag gjorde i början. En ny biverkning jag märker är huvudet som inte riktigt hänger med längre. Jag har hört talas om den där hjärntröttheten eller cytostatika hjärnan och jag känner att jag inte riktigt kan tänka klart ännu och att jag behöver bara få vila huvudet ibland i mörker och tysthet. Det är ganska ansträngande att bara skriva den här texten och försöka få någon mening och struktur i den.

Jag har fortfarande ont i kroppen och känner mig febrig och lite illamående (som jag står ut med utan medicin) och jag äter lite alvedon när det känns som värst och om jag ska göra något speciellt.

Jag försöker lyssna på kroppen och ta det lugnare men det kan vara ganska frustrerande ibland när jag inte klarar det jag brukar klara. Planering och struktur som har varit mina vänner innan kan vara ganska ansträngande nu.

Jag kommer på mig själv med att tänka när jag bara kommer ur det här om några dagar, veckor eller månader så blir jag som jag brukar vara. Då ska jag göra… och så är huvudet igång igen. Eller att jag gärna vill tänka på vad som händer till våren när jag ska tillbaka och jobba igen. Att jag redan nu vill ha en plan för det och hur frustrerande det är att inte veta hur det blir och när jag kan börja och…

Jag skulle sätta på ben på en soffa i helgen och blev nästan galen i huvudet när jag försökte tyda instruktionen och sedan skulle få på de olikvinklade benen. Det visade sig sedan att instruktionen var fel men innan jag insåg det så fick jag verkligen tvinga mig själv och sedan vila en stund och sedan prova igen och sedan vila. Huvudet brukar ju vara min styrka och nu vill det inte alls som jag vill.

Så jag försöker prioritera om och ställa mig själv frågan: Vad behöver min kropp nu för bästa läkning och återhämtning? Så meditation och promenader har jag haft högt på prioriteringslistan länge men jag måste jobba med att sätta vila högt på listan också och att inte göra något alls. Det är ok att vila mig utan att ”jag ska bara göra…” först. Jag kan ha lite småprojekt som jag kan göra när det känns ok men så fort huvudet strejkar så gå och vila.

Som denna texten som jag har pillat med i några dagar nu och hela tiden får ändra första meningen från Dag 1-5 efter fjärde behandlingen till Dag 1-6 till nu Dag 1-7 för jag blir inte riktigt klar med den.

Jag försöker prioritera in roliga grejor och projekt också.

Som när Danne kom hem och visade mig en bild på Kojak samtidigt som jag provade glasögonbågar och åt snusklubba. Jag skrattade högt och det blev en look alike tävling på Instagram.

Som i måndags när jag var på handboll i Arenan igen för första gången på 1,5 år, så kul med stämningen och vinsten och att tre 03-or fick chansen att komma in på plan. Brottas fortfarande med mina svettningsattacker när jag bara ville slita av peruken men den fick sitta på hela matchen.

Just nu gör jag en ”Portal gun” till Rick Sanches, en tecknad figur som jag aldrig hade hört talas om som Milton ska klä ut sig till imorgon på en halloweenfest. Finns superbra Youtube filmer om hur man kan göra en sådan i papp. Så nu ska jag kolla om jag kan få tag i några självlysande armband eller ringar eller något. Återkommer med den färdiga bilden senare.

Over and out with lots of love!

Liselott

Detta inlägget handlar om bröstcancer och har till syfte att öka kunskap och medvetenhet kring bröstcancer samt vikten av att gå på mammografi och undersöka brösten.

Tack Elin, för de fina krokarna på bilden (•)(•)

Jag har alltid prioriterat mina mammografier och såklart vetat varför jag gjort dem. Jag har provat undersöka mina egna bröst men alltid skyllt på att där är ju så mycket knölar ändå så det är svårt att veta vad som är vad så det hade jag slutat med. Och jag har under min egen resa verkligen insett hur lite jag egentligen visste om just bröstcancer.

Jag hade ”turen” att min bröstcancer upptäcktes på mammografin för den kunde knappt kännas med fingrarna även när jag visste var den fanns. En liten mandelformad knöl nere vänster utsida på vänster bröst, ca 3×1 cm.

Den 1 oktober, var det nationella bröstcancerdagen med syfte att öka medvetenheten och kunskapen kring bröstcancer. Och hela oktober är internationella bröstcancermånaden som förenar och engagerar människor över hela världen.

Varje år drabbas drygt 8000 personer i Sverige av just bröstcancer vilket motsvarar ca 20 stycken per dag.

Ca 30% av all cancer hos kvinnor är bröstcancer. Ca 1% av all bröstcancer drabbar män.

Har du fått diagnosen bröstcancer så är det en elakartad tumör (malign tumör) och det finns olika former och typer av bröstcancer. En elakartad tumör har tappat respekten för omgivningen. Den växer in i andra vävnader och den kan så småningom komma i kontakt med blod- och lymfkärl. Om celler från en elakartad tumör lossnar, kan de följa med blodet eller lymfan till andra ställen i kroppen och bilda nya tumörer, metastaser (dottertumörer).

Bröstcancer upptäcks oftast på mammografin (ca 65%) eller som en knöl i bröstet.

Symtom
Vanliga symtom på bröstcancer är knöl i bröstet eller armhålan, indragning av huden eller bröstvårtan, förstoring av bröstet. Oftast har man inte ont i bröstet som många kanske tror.

Varianter

Det finns olika varianter på bröstcancer, vissa växer snabbt och vissa växer långsammare. All information om själva cancertypen får man genom mammografi, ultraljud och att man tar ett prov från cancertumören genom biopsi eller punktion som sedan skickas för analys. Där kan man bla få besked på hur snabbväxande den är, om den är ärftlig och själva typen eller de biologiska egenskaperna som är viktig för att sedan välja behandlingsform.

  • Hormonkänslig
    Tumören kan vara hormonkänslig eller ej, och då finns det Östrogenkänslig (ER) och Progesteronkänslig (PR) och man kan vara känslig för endast en, båda eller ingen. Är den tex Östrogenkänslig så växer den av Östrogen och man får då äta Anti-hormoner (tabletter) för att hålla nere just Östrogennivåerna i kroppen. Detsamma gäller om den är Progesteronkänslig. Ca 70-80% av fallen är hormonkänsliga.
  • HER2
    Sedan kan den vara HER2 positiv eller HER2 negativ. HER2 positiv innebär att det finns ett speciellt sorts protein, HER2 på cellens yta. HER2 proteinet finns på cellytan i flera av kroppens vävnader och har till uppgift att reglera cellens tillväxt och delning. Vid HER2positiv bröstcancer har cellerna en genmutation som gör att de producerar för mycket HER2 protein med ökad celldelning som följd. Så själva behandlingen vid denna typ av cancer är en målinriktad antikroppsbehandling där antikropparna sätter sig på receptorerna på cellen och på så sätt förhindrar celldelningen. En HER2positiv bröstcancer kan också vara hormonkänslig eller ej. Ca 15% av fallen.

    Tack vare forskning (de senaste 10-15 åren) och denna behandlingsmetod med antikroppar så är prognosen nu god för HER2 positiv bröstcancer. Jag läste senast igår en ny artikel om ny behandling på just HER2 spridd bröstcancer som anses revolutionerande.
  • Trippelnegativ
    Vid trippelnegativ cancer är tumören Östrogen- och Progesteronnegativ samt HER2negativ, dvs den saknar alla de här receptorerna på cellytan. Ca 10-15% av fallen.

Stadium
Sedan kan man prata om olika stadium för bröstcancern som beror på var och hur den sitter och växer, vilken storlek den har, om den är spridd till lymfkörtlarna i armhålan eller om det har spritt sig ytterligare och bildat metastaser i andra delar av kroppen och då räknas som spridd bröstcancer.

Behandlingen
Behandlingen är helt kopplad till vilken typ av bröstcancer du har och forskningen sker väldigt fort och ändras när man hittar nya effektivare metoder. De behandlingsformer man oftast använder är kirugi (operation), cellgifter, strålbehandling och riktade behandlingar. Riktade behandlingar kan vara antihormoner vid hormonkänslig bröstcancer (tas ofta i 5 eller 10 år efter) eller antikroppar vid HER2positiv.

Cellgifter (cytostatika) ges för att bota eller bromsa sjukdomen och ibland för att minska risken för återfall. Cellgifterna förs ut i blodet och har även till uppgift att nå cancerceller som ev. lossnat från tumören. En biverkning är att även friska snabbväxande celler dör, därav vanliga biverkningar som att tappa hår och sänkta blodvärden där vita och röda blodkroppar påverkas med ökad infektionskänslighet.

Det finns olika cellgifter (cytostatika) för olika tumörtyper som ofta kombineras under en behandlingsperiod där man får byta cellgift efter en viss tid. Cellgifterna kan även ges tillsammans riktade behandlingar av typen antikroppar.

Vanligast idag är operation först följt av cellgifter och strålning men man kan också vid vissa cancertyper börja med cellgifterna innan operationen och strålningen. Gör man så här så har man möjlighet att se om tumören minskar och om behandlingen är effektiv. Och i vissa fall är det bara operation och strålning och det finns även andra varianter.

Numera finns det även immunterapi som är en nyare form av behandling som jag inte har så mycket information om.

Min bröstcancer
Min bröstcancer är Hormonkänslig (Östrogen) och HER2positiv. Jag får först cellgifter och Antikroppar för HER2positiv cancer följt av operation och strålning. Jag kommer även att få antikroppar i ungefär ett år samt äta Antihormoner för den hormonkänsliga delen i fem år.

Forskning
Forskningen kring just bröstcancer går framåt. I början av 1980-talet levde mindre än 60 procent av de som fått bröstcancer tio år efter insjuknande. Tack vare stora forskningsframsteg är motsvarande siffra i dag nästan 85 procent.
Rosa månaden, oktober, är fokus bröstcancer så stötta gärna för att skänka pengar till den viktiga forskningen.

Och till sist min uppmaning att gå på mammografi och lär dig undersöka dina bröst. Det finns mycket information på nätet om hur man gör för att undersöka brösten, jag har själv börjat och kommer aldrig att sluta.

Källa: Bröstcancerförbundet samt Cancerfonden

(Dag 1-4 efter tredje behandlingen)

Det är inte lätt att skriva blogginlägg när man mår dåligt. Min spontana reaktion blir att krypa under täcket och inte vilja träffa eller prata med någon. Bara ta en stund i taget och vänta ut det.

Jag mådde hyfsat precis efter behandlingen i onsdags och torsdags men det blev värre och värre och i fredags började jag ta de där nya illamåendetabletterna. Syrran var här med fina blommor i fredags och vi satt och pratade i många timmar men sen fick jag gå och lägga mig och det är väl där jag befunnit mig mest sedan dess.

Svårt att beskriva hur jag mår men det är dels som en influensa med ont i leder och kropp och frossningar varvat med svettningar. Konstant illamående men tabletterna tar bort det värsta tror jag. Biverkningarna från just illamåendetabletterna är bla trötthet så jag är riktigt sliten. Känns som någon form av dvala. Ont i munnen igen och har svårt att äta.

Men det jobbigaste är nog känslan av nedstämdhet eller som en depression. Tränar på att korta ner perspektivet hela tiden, ett andetag till… tårar…

Fina vänner och familj har hört av sig men just nu svarar jag inte på telefon, kan inte. Vill bara försvinna.

Men… det är värt det för behandlingen fungerar, just nu äter vi cancerceller där på insidan, eller som Tina skulle säga, ”Nu är Pacman igång och käkar”.

Så svårt att skriva just nu, huvudet fungerar inte som det brukar.

Så tacksam för fina blommor som fortsätter droppa in, ligger här i soffan och njuter av dem.

Tack fam Crona
Tack farmor Carin

Och för det fina handstöpta ljuset som jag har tänt varje dag.

Tack fam Nilsson

Men ha tålamod, det vänder snart, jag kommer tillbaka och då hör jag av mig igen och skriver mer.

Massor av kramar!

Ett inlägg främst riktat till dig som ska påbörja eller genomgår en cellgiftsbehandling. Har ni fler tips ni vill att jag ska lägga upp så skriv i kommentarsfältet så fyller jag i. Jag vill också skriva att jag inte är sponsrad av någon och de produkter jag valt att använda har jag hittat genom olika tips eller så har jag valt andra produkter utifrån vad jag har kunnat få tag på.

Jag har lagt många timmar på att leta efter tips och trix som kan vara bra för att förebygga eller minimera biverkningarna vid en cellgiftsbehandling. Jag har letat i forum, på bloggar och pratat med andra i Sverige och utomlands och här har jag sammanställt det jag har hittat såhär långt. Jag kommer att uppdatera och lägga till under resans gång.

Just nu när jag skriver detta så har jag fått Docetaxel, Herceptin och Nivestin sprutor men tipsen är ganska generella.

Och det mesta av detta påbörjade jag inför eller i alla fall tidigt i behandlingen för att förebygga så mycket som möjligt.

Torra slemhinnor:
En vanlig biverkning vid cellgiftsbehandling är torra slemhinnor vilket beror på att cellgifterna riktar sig främst mot celler som delar sig snabbt så det gäller alltså bl.a. mun, näsa, mage, tarmar och underliv.

Svamp och torrhet i munnen:
Detta är en vanlig biverkning och det tips som de många ger är att skölja munnen med Vichyvatten. Det ska vara riktigt Vichyvatten och inte bara kolsyrat vatten. Jag sköljer flera gånger varje dag och spottar ut det. Detta är den rutin som är viktigast för mig och än så länge har jag klarat mig. Jag vet också att det finns receptbelagda medel man kan få om man får svamp under behandlingen.

Näsan:
När slemhinnorna i näsan blir torra så blöder du lätt näsblod och blir öm i näsan.
Jag har börjat smörja näsan morgon och kväll med en naturlig bivaxsalva (för att jag hade det hemma) men tipset jag har läst är att använda vaselin. Ta vaselin på en tops och smörj runt om i varje näsborre. Än så länge blöder jag inte näsblod men är väldigt torr i näsan och detta lindrar mycket.

Torra ögon:
Har jag själv inte drabbats av ännu men jag har lite ögondroppar sedan tidigare som jag kommer använda vid behov.

Underlivet:
Detta tipset fick jag direkt från en bröstsyster i behandlingsrummet som jobbade på ett Apotek och som hade hjälpt henne.
Tvätta med Intimolja (aldrig tvål) vid dusch (till vänster på bilden).
Varje morgon och kväll smörjer jag mig med Intim crème. Detta lämnar en skyddande hinna (till höger på bilden).

Naglar:
Vissa cellgifter kan gå på naglarna, de kan bli bruna, sköra och ibland tappar man dem. (Jag tror det är Docetaxel och Paklitaxel) Redan innan jag började min behandling började jag smörja nagelband och naglar både på händer och fötter.
Dessutom har jag målat naglarna på händer och fötter i en mörk färg för att förhindra UV-strålarnas effekt på dem.
Ska du ta bort nagellack så använd medel utan aceton eftersom huden är känslig.
Det är viktigt att klippa ner naglarna på fötterna och hellre använda skor som är lite förstora så att de inte trycker mot naglarna. Jag försöker också klippa ner fingernaglarna för att inte riskera att de hakar upp sig eller fläks upp (ser att de är för långa nu på bilderna). Den till vänster på bilden är för nagelbanden och den till höger för att stärka naglarna.


Diskvantar för att skydda händerna:
Jag köpte hem disksvampar för jag läste att om man börjar blir torr så ska man undvika vatten. Jag har dock inte använt dem ännu för jag är noga med att återfukta huden dagligen, se nedan.

Huden:
Jag är noga med att återfukta huden och speciellt i ansiktet. Efter första behandlingen fick jag jätte mycket acne men jag har inte fått något efter andra. Jag smörjer även in kroppen efter dusch (men det har jag alltid gjort) Har också läst att det är bra att smörja händer och fötter om du märker att det behövs. Jag försöker också undvika saker som kan ge sår just nu och försöker undvika för mycket kontakt med jord utan handskar.

Läpparna:
Detta tipset hittade jag faktiskt till min son som äter en medicin som ger riktigt torra läppar där någon skrev att detta var det bästa hon hade provat. Så nu använder jag detta också men mer vid behov när läpparna är riktigt torra.

Håret/Ögonbryn/ögonfransar
Jag använder ett ögonbrynsserum som jag även använder på ögonfransarna. Det är ju lite olika om och när man tappar bryn och fransar och de brukar tappas betydligt senare än håret som för många trillar ett par veckor efter första cellgiftsbehandlingen. Jag läste om någon som använt just detta men det finns många ute på marknaden och jag kan inte säga om det hjälper ännu men jag tycker det är värt att prova. Vill gärna behålla bryn och fransar så länge som möjligt.

Illamående:
Jag har läst att det ska vara bra att äta något salt när du vaknar och att sedan äta ofta och mindre under dagen. Dock fungerar inget mot illamåendet för mig ännu. Ska fråga om det finns bättre piller. Så tar jag tacksamt emot mer tips:

Vatten/Vätska:
Drick mycket vatten, jag tycker inte vatten smakar gott längre så jag häller i några droppar smaksättare där Zeroh har blivit en favorit och där finns många goda smaker att välja mellan. Ibland väljer jag vätskeersättning (brustablett) speciellt om jag haft mycket diarreer som tyvärr är en vanlig biverkning.

Diarré:
Jag har haft diarré sedan jag startade med Nivestim sprutorna och jag har fått tabletter (Loperamid) som jag tar vid varje tillfälle och det har fungerat bra.

Hård mage:
Jag har som sagt haft motsatsen så här kan jag också fylla på med tips om ni har några.

Handsprit:
Jag har alltid med en liten flaska handsprit i min väska som jag använder vid behov.

Smärtstillande:
Jag har haft rejält ont i kroppen av Nivestimsprutorna så då har jag använt mig av alvedon och ipren för att försöka hålla det i schack.

Min rosa väska:
Jag har gjort en egen necessär med allt det viktigaste som jag alltid har med mig i en tygväska tillsammans med papper som jag fått och en flaska vatten.

Skriv upp dina rutiner:
Det var så mycket för mig som jag skulle hålla reda på så jag sammanställde allt på ett papper till mig själv. Där jag skrev vad jag skulle göra varje morgon, under dagen och kvällen. Nu när jag kommit in i det behöver jag inte det längre.

Har ni fler tips och trix så skriv gärna till mig, antingen i kommentarerna eller på annat sätt så fyller jag på.

(Dag 6-7 efter andra behandlingen)

Jag känner fortfarande av behandlingen i kroppen. Sår i munnen är väl det jobbigaste nu men illamåendet har släppt och då funkar det mycket bättre för mig.

Danne är iväg på en av sina säljturnéer och efter att vi bollat fram och tillbaka bestämde vi att det var bättre han gör dem när jag mår sämre så vi kan utnyttja dagarna när jag mår bättre. Jag är så tacksam att jag har så många som kan rycka in hemma om det behövs.

Farmor handlade mat och levererade hem till oss tillsammans med fina rosor. 1000 tack❤️

Tydligen är det nu jag är som mest infektionskänslig (dag 7-10 efter behandling) så jag är försiktig men klarar inte av att sitta hemma bara.

När jag mår bättre åker to-do listan fram och nu har jag beställt ny badrumsspegel och badrumslampa. Tror lampan gick sönder för ett halvår sedan 🙈Tur man kan göra så mycket via internet nu.

Kollat ut ny duschstång, där duschen nu hänger med gummiband för att inte kasa ner. Det är lite svårt att justera mellan 1.92 m långa personer och 1.65 m med ett jäkla gummiband och tyvärr går jag förlorande ur den striden, jag når ju knappt upp till munstycket ens. Säkert också ett halvår sedan den gick i sönder.

Beställt ny matta till nya soffan som ska komma om 6v.

Köpte ny vinterjacka. Jag är så jäkla trött på värmen. Dessa vallningar och svettattacker som blivit värre tar kål på mig. Ge mig vinter, jag är förberedd nu. Och jag som alltid önskat mig långt hår under mössan går all-in nu 🤩

Var i två affärer utan toalett när diarrén satte in. Snabb i tanken rusa till närmsta toalett i intilliggande affär samtidigt som man försöker knipa. Inte lätt men jag lyckades. Kanske ett tecken på att jag ska hålla mig hemma ☺️

Varit på second hand och fyndat glas och lite annat smått och gott.

Pratat med och peppat och blivit peppad av bröstsyster som ligger i samma fas som mig. Hon tipsade om en fantastisk bok som jag knappt kan lägga ifrån mig.

Lite trädgårdsarbete och nya blommor. En anledning till att jag saknar vintern då ogräset slutar växa.

Tagit fram de gamla ”goa” hålen i öronen som jag gjorde i yngre dar. Irma hjälpte mig med några i somras när vi hade våra smink och smyckes aktiviteter. Men där var tydligen fler såg jag igår. Så investerade i lite nya örhänge.
Inget hår = mycket örhängen (eller hur…)😍

Lite styrketräning nu när illamåendet släppt.

Hänga med kidsen, igår hade vi bla gruppdynamik som samtalsämne. Så kul nu när Elmer precis börjat ny klass att se på det lite utifrån. Vilken fas de är i och hur det har förändrats sedan de började.

Idag lunchade jag med mamsen. Vi åt sushi som tyvärr smakade fruktansvärt. Inte pga sushin utan pga smaklökarna. Man ska ju inte gärna äta sina favoriträtter när man mår kasst för det kan sitta i när det sen släpper. Denna tesen har jag provat med godis men det verkar tyvärr inte fungera. Fortfarande lika sugen. Och sushi kommer jag alltid vara sugen på.

Och så måste jag vila och återhämta mig lite emellanåt.

(Dag 1-5 efter behandling 2 av 7)

En liten sammanfattning av de här fem dagarna.

Dag 1: Äter kortison som gör att jag mår bra hela denna dagen. Fortfarande är det sömnen som blir lidande men kroppen mår toppen.

Men… hittade tre fästingar på mig från svampplockningen i måndags. Jag har aldrig haft fästingar så jag fick spel. Inte nu när immunförsvaret är nersatt. Vi fick bort dem och jag måste hålla koll nu framåt.

Vid lunchtid tog jag min enda spruta, den jag ska ta nu istället för de andra åtta och det kändes helt ok. Kroppen tog emot den helt annorlunda.

Dag 2-5: Har varit ungefär samma biverkningar de här dagarna. Influensakänsla, öm i kroppen och illamående. Tyvärr hjälper inte de illamåendetabletter jag fått så jag ska be om andra till nästa gång. En daglig diarré som jag har tabletter mot som funkar bra.

Jag sover och vilar ganska mycket, har svårt att ta mig för saker när jag mår illa men försöker få till mina promenader, om än lite kortare.

Sen är det smaken som jag nästan hade glömt. Sårigt i munnen och allt smakar illa. Vatten är grymt äckligt men jag brukar blanda i vätskeersättning med smak och då funkar det. Kaffet får jag tvinga i mig och det som jag brukar älska så. Vågar inte börja vänja mig av med koffeinet just nu.

Salt smakar bäst just nu och visst sött också. Jag äter mycket frysta vindruvor som kyler och lindrar munnen samtidigt. Kan verkligen rekommendera det.

Men detta är min passion just nu…

Snusklubbor och handboll på TV

Snusklubbor, det enda som smakar som det brukar och det går bra att äta till frukost också tydligen ☺️

Ibland blickar jag framåt och undrar hur länge det ska hålla i sig, hur jag kommer må efter de andra behandlingarna. Hur många dagar kommer vara så här eller troligtvis värre. Då måste jag stoppa mig själv. En timme i taget… för ibland släpper ju illamåendet en stund och då måste jag ju passa på att njuta.

Försöker vara med så mycket jag kan. Även om jag mått sådär så har det ju hänt trevliga saker. Det får mig att glömma en stund och så får jag vila igen efteråt. Jag har gjort äppelmust. Så skönt att göra något med äpplena som ligger under träden och förfaller annars.

Familjen Andersson bjöd på goda hamburgare, tusen tack. Så skönt när jag känner att det är ok att ligga på soffan en stund och vila hos er.

Det har varit 12-års kalas för Love i Yngsjö.

Idag fick jag ett trevligt oväntat besök från en bröstsyster som gått igenom sin resa för något år sedan. Så skönt att dela erfarenheter.