Idag vaknade jag nervös igen. Danne hade gått till jobbet men jag var lite ledsen så han kom hem och kramades en liten stund. Kl 8:45 var det dags för mammografi och ultraljud för att se hur jag svarat på behandlingen såhär långt. I mitt fall så får jag ju cellgifterna innan själva operationen (det kan vara tvärtom också) just för att man se hur tumören svarar.
Mammografi maskinen hade dock lite spel idag så det som brukar ta max 5 min tog en halvtimme och de fick starta om maskinen till slut för att den skulle fungera. Jag höll mig ganska lugn även om jag gärna ville få det där beskedet.
Sedan var det dags för ultraljudet och läkaren kom in och gjorde det. Man vill ju gärna att hon ska säga något snabbt men hon var grundlig och till slut berättade hon att det såg ut som jag svarade bra på behandlingen och att tumören krympt. TJOHO! Jag ska träffa onkologen på onsdag så då får jag mer besked.
Med lätta steg lämnade jag sjukhuset och berättade för familjen.
Sedan åkte jag till Lerjevallen för en härlig långpromenad och lunch med fina Maritza.
På kvällen firade vi i familjen med Wallenbergare, potatismos och rårörda lingon, gudars vad jag har längtat efter mos efter all färskpotatis.
Tack Liselott för att du delar din berättelse om denna ofrivilliga resa.
Diagnosticerades själv med bröstcancer den 7 september och som blev verkligen en ”käftsmäll”.
Har för 14 år sen konstaterats för Fibroadenom (godartad ändring i bröstet), vilket jag tolkade som att ”det är sån jag är, vad bra då blir det inget elakt av det”. Skapade mig en extra trygghet i det. Därför kom detta besked nu verkligen som ”en blixt”. Å jag känner igen mig i allt du skriver…det går upp och ner mentalt som ett dragspel. Har inte hunnit lika långt i behandlingen som du. Men din blogg blir från och med nu min nya vänskap.
Skönt att höra att din tumör krympt!!!
Hälsar
/Maria
Hej Maria,
Jag förstår dig i din berg och dalbana du går igenom. Jag tyckte själv det var skönt att läsa om andra som gick igenom samma resa. Kul att du känner att denna bloggen ger dig något tillbaka, det var ju ett av huvudsyftena.
Har du kommit igång med din behandling ännu. Jag har ett inlägg på gång om hur jag har förberett kroppen inför behandlingarna. Ska försöka skriva klart det till dig.
Ta hand om dig!
Kram Liselott
Liselott, tack för att du har lagt tid och ork att dela med dig av inlägget med att förebygga biverkningar!! Värdefullt för oss läsare att slippa lägga ännu mera tid på att surfa runt för att bilda sig en egen uppfattning.
Är nyss opererad men har inte kommit så långt ännu med en fullständig behandlingsplan….väntan, denna väntan på besked….
Hälsar
/Maria
Väntan ja, det jobbigaste i allt detta. Och att man är där i huvudet och tankarna hela tiden, så svårt för andra att förstå som har sina liv vid sidan om. Jag försökte ta en dag i taget och planera in trevligheter, nån liten fika, lunch eller att göra något för att få släppa tankarna ett tag.
Ta hand om dig!
Kram