Dagen jag varit så nervös för… Att börja med de nya cellgifterna (EC) för behandling 5-7 och att se hur det blir med illamåendet.

När mina bröstsystrar beskriver sina resor så blir det så tydligt hur olika vi uppfattar det vi går igenom och mycket kretsar kring våra olika rädslor. Det blir tydligt när någon som är spruträdd beskriver just sprutorna mest eller om man är rädd för operationen så blir fokus där. Tror inte det är så svårt att missa min stora rädsla vid det här laget 🤢

Men dagen började med besök hos läkaren som bekräftade att behandlingen fungerat kanon som jag skrev i tidigare inlägg. Tumören syntes bara väldigt svagt på ultraljudet och man kan inte känna den längre. Så skönt att ha med mig nu när jag går in i nästa fas. Kroppen krigar på bra.

Danne klickade bra med läkaren och det började med att han gick rakt in i honom när vi skulle in i rummet. När jag sedan beskrev min muskelvärk för läkaren så ordinerade han massage från Danne två gånger per dag varpå Danne bad honom ”skicka en remiss så får vi se”😄
Han tyckte också det var bra att jag har smakbortfall nu när Danne lagar mesta maten. Kul att de hade kul och det släppte nervositeten lite.

Sedan var det dags för själva behandlingen. Idag var vi inte så många och i slutet satt jag själv så jag passade på att ta ett foto för att visa hur vi har det.

Det jag fasat för är det röda droppet, som är en av de två cellgifterna jag fick idag tillsamman med Hetceptin som är antikroppen.

Min kontaktsköterska hade jobbat med detta i 25 år och hon berättade hur mycket bättre mediciner det finns mot illamående nu och jag har fått det mesta man kan få så jag håller alla tummar.

Danne hämtade mig och eftermiddagen har jag sedan blandat med vila och aktivitet i form av soffträning framför brasan och pingisträning med Milton. Ja, jag vet vid det här laget att det beror på det där kortisonet som speedar upp mig så.


Lite känning har jag nu på kvällen men det är hanterbart. Har sovit någon timme också.

Vill också passa på att tacka för all kärlek och omtänksamhet ni skickar till mig på alla olika sätt. Jag läser och samlar på mig allt❤️
Ibland svarar jag direkt och ibland tar det tid.

Massor med kramar❤️

Så närmar sig den där dagen jag varit så nervös för. Imorgon är det dags för den nya cellgiften (kallad EC) som jag ska få de sista tre behandlingarna. Ni som har följt mig vet att orsaken till min nervositet är att en vanlig biverkning vid EC är illamående och jag hatar verkligen att må illa.

Jag har mått illa under mina graviditeter och jag har några fruktansvärda båtturer med illamående i bagaget som nog ligger till grund för oron. Sedan har man den där bilden med sig från alla filmer där de mår så dåligt av cellgifter.

Men utvecklingen har ju faktiskt gått framåt även när det gäller medicin mot illamående. Det finns många olika varianter och jag ska äta en långtidsverkande tablett imorgon innan behandlingen som varar i fem dagar. Håller alla tummar och tår för att den i alla fall ska ta det värsta.

Det verkar som de flesta annars brukar få börja med EC när man är lite piggare men för oss med HER2 positiv bröstcancer som även ska få två antikroppar så kan man inte kombinera det med EC och därför får vi börja med Doc.

Eftersom jag jobbar en del med mental träning så vet jag ju hur jag påverkar mig själv när jag har de här negativa bilderna och oron så jag försöker verkligen släppa det och tro på de där medicinerna men det är inte lätt.

Tyvärr är jag ju inte riktigt på topp heller från förra behandlingen som kroppen fortfarande kämpar med, det är första gången det hållit i så här länge.

Som tur är så fick jag ju lite energi nu i veckan. Innan lovet frågade jag min syster om hon inte skulle iväg en tur till Österlen på lovet som hon brukar och kom precis då på att vi nog hade bokat en övernattning för några månader sedan… Hade helt glömt bort det och visste inte in i det sista om jag skulle orka åka men bestämde mig för att jag behövde det. Och det var så mysigt så här kommer lite bilder från några underbara dagar på Svabeholm där vi bodde (ja det stavas så) som ligger nära Stenshuvud.

Fördel med cellgifter – mycket plats i necessären när man kan plocka bort alla hår- och rakprodukter :)

Bortsorterat ett tag

Innan avfärd körde Linda mig till sjukhuset för ultraljud av hjärtat som kan ta en del stryk av antikropparna. Hjärtat var i toppform och det betyder att jag kan fortsätta med antikropparna framåt.

Sedan bar det iväg och när vi checkat in så fick vi supergoda nybakade scones. Det vattnas fortfarande i munnen av den här bilden.

På kvällen fick vi själv värma vår middag som hotellet tillagat i vår byggnad. Gillar verkligen hela konceptet. Man kunde få bastu och jacuzzi också men eftersom jag inte får bada så avstod vi denna gången.

En mustig höstgryta med potatis

Innan hemfärd hann vi med en härlig promenad på Stenshuvud och jag hävdar fortfarande att jag aldrig har gått upp på själva huvudet utan alltid gått ner mot vattnet mot Stenshuvudhakan så det blev en ny upplevelse. Översta bilden är jag och Linda med utsikt mot Yngsjö där vi har stugan.

Imorgon kl 10 träffar jag och Danne onkologen igen så då får vi mer besked på mammografibilder, ultraljud och kommande behandling.

Detta inlägget handlar om bröstcancer och har till syfte att öka kunskap och medvetenhet kring bröstcancer samt vikten av att gå på mammografi och undersöka brösten.

Tack Elin, för de fina krokarna på bilden (•)(•)

Jag har alltid prioriterat mina mammografier och såklart vetat varför jag gjort dem. Jag har provat undersöka mina egna bröst men alltid skyllt på att där är ju så mycket knölar ändå så det är svårt att veta vad som är vad så det hade jag slutat med. Och jag har under min egen resa verkligen insett hur lite jag egentligen visste om just bröstcancer.

Jag hade ”turen” att min bröstcancer upptäcktes på mammografin för den kunde knappt kännas med fingrarna även när jag visste var den fanns. En liten mandelformad knöl nere vänster utsida på vänster bröst, ca 3×1 cm.

Den 1 oktober, var det nationella bröstcancerdagen med syfte att öka medvetenheten och kunskapen kring bröstcancer. Och hela oktober är internationella bröstcancermånaden som förenar och engagerar människor över hela världen.

Varje år drabbas drygt 8000 personer i Sverige av just bröstcancer vilket motsvarar ca 20 stycken per dag.

Ca 30% av all cancer hos kvinnor är bröstcancer. Ca 1% av all bröstcancer drabbar män.

Har du fått diagnosen bröstcancer så är det en elakartad tumör (malign tumör) och det finns olika former och typer av bröstcancer. En elakartad tumör har tappat respekten för omgivningen. Den växer in i andra vävnader och den kan så småningom komma i kontakt med blod- och lymfkärl. Om celler från en elakartad tumör lossnar, kan de följa med blodet eller lymfan till andra ställen i kroppen och bilda nya tumörer, metastaser (dottertumörer).

Bröstcancer upptäcks oftast på mammografin (ca 65%) eller som en knöl i bröstet.

Symtom
Vanliga symtom på bröstcancer är knöl i bröstet eller armhålan, indragning av huden eller bröstvårtan, förstoring av bröstet. Oftast har man inte ont i bröstet som många kanske tror.

Varianter

Det finns olika varianter på bröstcancer, vissa växer snabbt och vissa växer långsammare. All information om själva cancertypen får man genom mammografi, ultraljud och att man tar ett prov från cancertumören genom biopsi eller punktion som sedan skickas för analys. Där kan man bla få besked på hur snabbväxande den är, om den är ärftlig och själva typen eller de biologiska egenskaperna som är viktig för att sedan välja behandlingsform.

  • Hormonkänslig
    Tumören kan vara hormonkänslig eller ej, och då finns det Östrogenkänslig (ER) och Progesteronkänslig (PR) och man kan vara känslig för endast en, båda eller ingen. Är den tex Östrogenkänslig så växer den av Östrogen och man får då äta Anti-hormoner (tabletter) för att hålla nere just Östrogennivåerna i kroppen. Detsamma gäller om den är Progesteronkänslig. Ca 70-80% av fallen är hormonkänsliga.
  • HER2
    Sedan kan den vara HER2 positiv eller HER2 negativ. HER2 positiv innebär att det finns ett speciellt sorts protein, HER2 på cellens yta. HER2 proteinet finns på cellytan i flera av kroppens vävnader och har till uppgift att reglera cellens tillväxt och delning. Vid HER2positiv bröstcancer har cellerna en genmutation som gör att de producerar för mycket HER2 protein med ökad celldelning som följd. Så själva behandlingen vid denna typ av cancer är en målinriktad antikroppsbehandling där antikropparna sätter sig på receptorerna på cellen och på så sätt förhindrar celldelningen. En HER2positiv bröstcancer kan också vara hormonkänslig eller ej. Ca 15% av fallen.

    Tack vare forskning (de senaste 10-15 åren) och denna behandlingsmetod med antikroppar så är prognosen nu god för HER2 positiv bröstcancer. Jag läste senast igår en ny artikel om ny behandling på just HER2 spridd bröstcancer som anses revolutionerande.
  • Trippelnegativ
    Vid trippelnegativ cancer är tumören Östrogen- och Progesteronnegativ samt HER2negativ, dvs den saknar alla de här receptorerna på cellytan. Ca 10-15% av fallen.

Stadium
Sedan kan man prata om olika stadium för bröstcancern som beror på var och hur den sitter och växer, vilken storlek den har, om den är spridd till lymfkörtlarna i armhålan eller om det har spritt sig ytterligare och bildat metastaser i andra delar av kroppen och då räknas som spridd bröstcancer.

Behandlingen
Behandlingen är helt kopplad till vilken typ av bröstcancer du har och forskningen sker väldigt fort och ändras när man hittar nya effektivare metoder. De behandlingsformer man oftast använder är kirugi (operation), cellgifter, strålbehandling och riktade behandlingar. Riktade behandlingar kan vara antihormoner vid hormonkänslig bröstcancer (tas ofta i 5 eller 10 år efter) eller antikroppar vid HER2positiv.

Cellgifter (cytostatika) ges för att bota eller bromsa sjukdomen och ibland för att minska risken för återfall. Cellgifterna förs ut i blodet och har även till uppgift att nå cancerceller som ev. lossnat från tumören. En biverkning är att även friska snabbväxande celler dör, därav vanliga biverkningar som att tappa hår och sänkta blodvärden där vita och röda blodkroppar påverkas med ökad infektionskänslighet.

Det finns olika cellgifter (cytostatika) för olika tumörtyper som ofta kombineras under en behandlingsperiod där man får byta cellgift efter en viss tid. Cellgifterna kan även ges tillsammans riktade behandlingar av typen antikroppar.

Vanligast idag är operation först följt av cellgifter och strålning men man kan också vid vissa cancertyper börja med cellgifterna innan operationen och strålningen. Gör man så här så har man möjlighet att se om tumören minskar och om behandlingen är effektiv. Och i vissa fall är det bara operation och strålning och det finns även andra varianter.

Numera finns det även immunterapi som är en nyare form av behandling som jag inte har så mycket information om.

Min bröstcancer
Min bröstcancer är Hormonkänslig (Östrogen) och HER2positiv. Jag får först cellgifter och Antikroppar för HER2positiv cancer följt av operation och strålning. Jag kommer även att få antikroppar i ungefär ett år samt äta Antihormoner för den hormonkänsliga delen i fem år.

Forskning
Forskningen kring just bröstcancer går framåt. I början av 1980-talet levde mindre än 60 procent av de som fått bröstcancer tio år efter insjuknande. Tack vare stora forskningsframsteg är motsvarande siffra i dag nästan 85 procent.
Rosa månaden, oktober, är fokus bröstcancer så stötta gärna för att skänka pengar till den viktiga forskningen.

Och till sist min uppmaning att gå på mammografi och lär dig undersöka dina bröst. Det finns mycket information på nätet om hur man gör för att undersöka brösten, jag har själv börjat och kommer aldrig att sluta.

Källa: Bröstcancerförbundet samt Cancerfonden

Jag vill inte riktigt fira halvvägs ännu, behöver ju igenom lite av biverkningarna innan jag är där.

Sen är jag ju redan galet orolig för den nya behandlingen som börjar nästa gång. Jag vet att det är så dumt att oroa sig för det är ju bara mina tankar i huvudet än så länge. Och jag vet att det är ännu dummare att läsa om och lyssna på andra om biverkningarna. Som hon idag på onkologen som hade mått illa konstant och spytt hela tiden under just den behandlingen. Ser julen framför mig då jag ska ha sista rundan den 22 dec. Jäkla huvud och jäkla tankar som redan nu påverkar mig så och gör att jag har svårt att vara närvarande just nu när jag egentligen mår ganska bra.

Jag fick i alla fall med mig bra illamåendemediciner att ta inför behandlingen. Innan nästa gång ska jag ha en ny mammografi, göra ultraljud av hjärtat och träffa läkaren igen för att fortsätta se utvecklingen.

Mamma hämtade mig efter behandlingen och körde mig till polisen för nytt passfoto. Jag lyckades få en återbudstid med kort varsel så jag har fortfarande kvar ögonbrynen och ögonfransarna även om just fransarna börjar glesas ut. Det var målet. Det fick bli perukpremiär idag och det kändes lite mer som Liselott när jag satte upp håret.

Sedan åt vi sushi som smakade ganska likt sushi, vill ju passa på nu innan smaken försvinner helt igen.

Igår var en ganska nervös dag, blir nästan värre inför varje runda nu. Tänker för mycket framåt märker jag. På eftermiddagen fick jag finbesök av mormor och mamma och vi åt en av mormors favoriter, budapestrulle. Det skingrade tankarna en del. Som vanligt dålig sömn pga kortisonet som jag började ta igår.

Jag har ju varit själv i helgen då Danne landade i Göteborg med sina kompisar. Så i lördags hade jag mina fina underbara vänner på besök. En kväll med fina samtal som jag behövde för att fylla på med energi. Tack för att ni finns där för mig ❤️ Det var en solig kväll 😎

I söndags så var det hemmapremiär för Thea i handbollsserien. Stolt moster satt på läktaren och hejade fram en seger. Grymma tjejer.

Finaste Thea näst längst till höger

Avslutar med en bild från i fredags när jag och Danne var en runda till stugan för att plocka undan det sista inför golvslipningen på måndag. Älskar verkligen havet och Yngsjö.

Köttbullen & Danne

(Dag 1-4 efter tredje behandlingen)

Det är inte lätt att skriva blogginlägg när man mår dåligt. Min spontana reaktion blir att krypa under täcket och inte vilja träffa eller prata med någon. Bara ta en stund i taget och vänta ut det.

Jag mådde hyfsat precis efter behandlingen i onsdags och torsdags men det blev värre och värre och i fredags började jag ta de där nya illamåendetabletterna. Syrran var här med fina blommor i fredags och vi satt och pratade i många timmar men sen fick jag gå och lägga mig och det är väl där jag befunnit mig mest sedan dess.

Svårt att beskriva hur jag mår men det är dels som en influensa med ont i leder och kropp och frossningar varvat med svettningar. Konstant illamående men tabletterna tar bort det värsta tror jag. Biverkningarna från just illamåendetabletterna är bla trötthet så jag är riktigt sliten. Känns som någon form av dvala. Ont i munnen igen och har svårt att äta.

Men det jobbigaste är nog känslan av nedstämdhet eller som en depression. Tränar på att korta ner perspektivet hela tiden, ett andetag till… tårar…

Fina vänner och familj har hört av sig men just nu svarar jag inte på telefon, kan inte. Vill bara försvinna.

Men… det är värt det för behandlingen fungerar, just nu äter vi cancerceller där på insidan, eller som Tina skulle säga, ”Nu är Pacman igång och käkar”.

Så svårt att skriva just nu, huvudet fungerar inte som det brukar.

Så tacksam för fina blommor som fortsätter droppa in, ligger här i soffan och njuter av dem.

Tack fam Crona
Tack farmor Carin

Och för det fina handstöpta ljuset som jag har tänt varje dag.

Tack fam Nilsson

Men ha tålamod, det vänder snart, jag kommer tillbaka och då hör jag av mig igen och skriver mer.

Massor av kramar!

Idag fick vi äntligen träffa onkologen igen. Danne får vara med vid de här läkarbesöken och det är bra för jag känner redan att jag inte har helt koll på vad han sade. Han började i alla fall med att säga att ta upp det positiva och det handlade om mammografin och ultraljudet jag var på förra veckan som skulle visa hur jag svarade på behandlingen.

Jag hade ju redan hört från ultraljudsläkaren att jag svarade bra och hon kunde se att den krympt på bredden men alla bilder skulle sedan gås igenom för att jag skulle få besked idag av min behandlingsläkare (onkologen) så jag visste inte resultatet på mammografin. Han berättade att på mammografin kan man se tätheten också (det gör man inte på ultraljud) och det hade blivit jätte stor skillnad. Man kunde nästan inte se tumören längre vilket innebär att cancercellerna inuti själva tumören också minskat rejält. Så dels har den blivit mindre tät och dels har den krympt från 10 mm till 5 mm på bredden och några mm på längden. Han var riktigt nöjd och det var såklart jag och Danne också.

Jag bad honom också beskriva min cancer, har fått det förklarat från tre olika nu och det känns bra att få lite olika beskrivningar så sätter det sig lite bättre hos mig också. Jag har ju tidigare skrivit om att min är HER2positiv och han berättade att utsikterna för just denna typen inte var så goda tidigare men 2012 när man hittade det här med antikroppar som stoppar tillväxten för just den här typen av cancer så har det förändrats helt och prognoserna ser goda ut nu.

Han berättad också varför man just i detta fallet med min typ av cancer ofta väljer att köra cellgifter innan operation och det är just för att se hur tumören svarar och om den fortsätter att krympa under hela resans gång. Detta blir ju betydligt svårare att se om man plockar bort tumören och analyserar den före själva behandlingen. Sen finns det ytterligare möjligheter att ta till med någon form av cellgift i tablettform (tror jag det var) som man sedan kan få i kombo med antikropparna (som jag ska ta i ett år) efter operationen. Han sade att det var mycket ny forskning hela tiden och det känns ju fantastiskt.

Jag är så tacksam för alla framsteg som görs inom cancerforskningen och nu går vi snart in i rosa månaden så tänk gärna en extra gång på det.

Därefter var det dags för den tredje behandlingen med antikroppar och cellgifter. Jag bad om andra illamåendetabletter denna gången som jag fick utskrivet som jag ska prova om det sätter igång. Läste också om att åksjukearmbanden kan hjälpa. Jag hade mina kvar sedan graviditeterna (som iofs inte hjälpte då) men ska prova dem också

Danne hämtade mig och vi handlade lite ”goemat” som vi ska fira med ikväll innan smaken försvinner igen.

Så nu kör vi!!!
⭐️⭐️⭐️

PS Tack för bästa videopeppen i morse Irma och Malin ”Heja Lotta, Heja Lotta” ❤️

Idag gråter jag och idag behöver jag få gråta… Jag är tillbaka i Yngsjö där det på något sätt startade i somras.

När jag tänker tillbaka på sommaren så är det som en dimma eller som en dimridå som ligger över minnena. Jag vet att vi gjorde en massa trevliga saker för att verkligen ta tillvara på livet men jag har svårt att plocka fram dem just nu.

Jag blir ledsen för att Yngsjö är mitt ”happy place” och just nu har jag bara tunga känslor när jag sitter här och reflekterar.

Jag tror jag fick en insikt när vi samtalade i senaste podden, att jag är i ett praktiskt fixa tillstånd just nu. En plan framåt, en behandlingsplan att följa och hålla mig i, en dag i taget. Men jag har nog inte riktigt tillåtit mig att landa och känna in och möta mig själv i allt detta på ett tag. Jag har nog inte riktigt vågat heller.

Jag frågade Danne i morse hur han mådde. Lite sliten svarade han, men jag har ju inte cancer.

Ja det är ju det jag har – cancer. Något som växer okontrollerat där på insidan och det jag kan göra nu är följa planen, vara snäll vid kroppen så att alla cellgifter kan göra sitt jobb. Idag mår jag dåligt men det är ok för jag ser framför mig hur gifterna gör sitt jobb. Hur de söker likt missiler söker cancerceller att gå på och förgöra.

Jag behöver få möta de jobbiga tankarna en stund. Vara med dem, bearbeta dem, hitta svaren och sörja… Tårarna läker och de hjälper mig igenom detta.

Jag lever väldigt mycket i just Nu, en dag i taget för att på något sätt hålla det greppbart för vem vet egentligen något om morgondagen. Det blir mindre skrämmande och mer hanterbart.

Men solen började lysa precis och jag vågar närma mig tanken om nästa sommar. Nästa sommar i Yngsjö och det ger mig glädje och hopp.

Då var det dags för nästa behandling. Jag har mått bra det mesta av tiden de senaste 10 dagarna sedan jag slutade med sprutorna så det känns lite konstigt och faktiskt skönt att gå in med den känslan idag. Nästan så man har glömt hur det var.

Jag har tidigare skrivit att den första behandlingen har varit lite som att få koll på hur det kommer att bli framåt om den nu följer samma mönster och för mig har det varit som många har skrivit. Att man mådde bra när man åt kortisonet på själva behandlingsdagen och dagen efter (lite olika hur länge man äter det) och sedan har biverkningarna smugit sig på. För mig blev det ju värst när jag började ta sprutorna dag 4 med smärtor och dålig sömn, illamående och diarré. Acne och torra slemhinnor kom också som ett brev på posten. Skriver lite dagbok och får faktiskt gå tillbaka och läsa för att komma ihåg Är inte kroppen fantastisk som glömmer på den korta tiden.

Sedan blev jag ju inlagd i några dagar på grund av låga värde på de vita blodkropparna men när jag kom hem där vid dag 10 efter behandlingen så började jag må bättre igen. En stor anledning var ju att jag slapp ta de två sista sprutorna då. Jag har fortfarande haft lite biverkningar men inget som har varit jobbigt. Så från dag 10 har jag varit ganska aktiv och gjort mycket och träffat mycket vänner så det är något jag har med mig inför denna behandlingen.

Det bästa är ju nu att jag slipper ta de 8 sprutorna, jag fick ju besked i måndags om att jag bara behöver ta en och den ska jag ta imorgon och många mår mycket bättre på den sprutan istället. Håll alla tummar och tår för mig!

Tänkte bara kort skriva om Behandlingsdag 2.

Vaknade tidigt och har sovit 3 timmar på grund av de där jäkla kortisontabletterna. Dock ganska speedad som vanligt blandat med lite nervositet för att gå in en ny runda.

En ny kur kortisontabletter på morgonen tillsammans med en kopp kaffe som nu smakar hyfsat igen med mycket mjölk.

Chockad över att se mig själv i spegeln i den rakade frisyren😂

Träning, idag körde jag HIIT, intervaller på cykel och styrketräning Mage, Bröst och Axlar.

Lite suddig men det blir lätt så när man cyklar fort 😉

Dusch, det tog ungefär 10 sek att tvätta håret och 5 sekunder att torka det – Klart 🙌

Danne hämtade mig och körde in mig till onkologen för behandling som startade kl 10.

Jag glömde att jag skulle ha det där jäkla munskyddet och att det inte funkar med mina glasögon som immar igen fullständigt. Som tur var behöver man inte ha det i behandlingsrummet.

Immiga glasögon 🤓

Behandling i droppform
30 min Herceptin (antikropp mot HER2 positiv cancer)
30 min Pertuzumab (antikropp som ovan)
60 min Docetaxel (cytostatika eller cellgift)

Hmm, de hade sänkt dosen Docetaxel från 100 till 80 och det var inget de hade gjort när jag pratade med dem i måndags så jag ska ta upp det med onkologen som jag ska träffa innan nästa behandling. Jag vill verkligen gå all-in med all kraft för att tumören ska försvinna.

Denna behandling fortsatte de också att ta massa blodtryck för att se hur jag reagerar på den men om jag förstod det rätt så gör man inte det sen.

Min kontaktsköterska gick igenom alla biverkningar jag hade haft och jag fick lite påfyllnad av tabletter, framför allt mot diarrén. Och jag fick även min spruta som jag ska ta imorgon kl 12:30.

Det blev många fina samtal med mina bröstsystrar i behandlingsrummet idag. Vi har alla olika cancertyper och olika behandlingsplaner, vilket egentligen är fantastiskt. Att de är så långt framme i utvecklingen, att de verkligen kan rikta behandlingen. Någon hade haft bröstcancer för 20 år sedan och då var det helt annorlunda. Någon fick sin sista behandling, nr 15 och de drog ut hennes piccline. Vilken känsla! hon planerade nu för sin operation. Vi pratar och delar erfarenhet och tipsar varandra. Vi hade ett fint samtal om själva processen där hon upplevt att i början hörde alla av sig och att efter ett tag slutade man. Nu har hon inte delat med sig av sin resa på samma sätt som jag i blogg och på sociala medier men att det upplevdes tomt och tyst och som en sorg som också behöver bearbetas. Vi lever ju med detta i huvudet konstant och det försvinner inte och vi behöver och vill få prata om det.

Så det är en av våra stora lärdomar själva att aldrig sluta höra av oss till andra som hamnar i samma situation. Jag ska ärligt säga att jag inte har varit bra på det tidigare och det har vi pratat om hemma att vi verkligen ska ta med oss.

Kl 12:30 var jag klar och Danne kom och hämtade mig. Vi körde och hämta e-handlade matvaror, jag ska ju inte gå i affärer nu när jag är infektionskänslig och det är så enkelt att klicka hem varorna dagen innan.

Tyvärr är det lite sjukdomskänningar i familjen så Milton tog Coronatest igår och Danne idag (så jag fick snällt sitta i baksätet). Men vi får hålla avstånd hemma nu tills vi vet (Mille fick reda på att det var negativt på kvällen)

Hmm, jag skulle skriva kort om dagen…. men just nu flödar det bara ur mig… sorry

När vi kom hem så gick faktiskt luften ur mig lite. Jag bloggade, svarade på alla era fina kommentarer på facebook och instagram om rakningen igår. Så tacksam för all kärlek och peppande ord på vägen ❤

Så många som sträcker ut en hand på olika sätt. Många som öppnar upp att ni delar eller har delat samma erfarenhet själva eller med nära anhöriga. Vanligare än man visste. Orkar jag inte svara meddetsamma så gör jag det efterhand så snälla sluta inte skriva.

Jag sov och vilade några timmar innan det blev middag med familjen, utspridda kring det stora matbordet för att inte smitta varandra. KAN NÅGON SKICKA SALTET 🤣

Jag var ganska sliten på kvällen så jag tog det lugnt, kolla lite fotboll när Sverige spelade innan jag kojsade igen.

Jag har varit klarvaken stora delar av natten, lite spänning antar jag men jag har också läst att man blir pigg av kortisontabletterna. Jag vaknade vid halv 8 med ganska stor ångest och min kära man som hade bestämt att jobba hemifrån tills han skulle köra mig in vid 9:30 kom upp till mig i sängen. Mys och tårar är bra naturlig medicin, jag fick prata av mig igen och han lyssnar som vanligt.

Jag gick upp och packade min väska, galet snurrig och noll koll. Känner återigen hur stressen påverkar mig. Som tur var hjälpte Danne mig att få rätt på allt och vi kom iväg i tid. Vi vinkade av varandra utanför sjukhuset, precis som alla skolbarn som blir avvinkade idag när skolorna börjar och precis som för skolbarnen togs ett obligatoriskt foto.

Insättning av Piccline
Piccline är en tunn katetet som läggs in en större ven på överarmen för att ge läkemedlet i blodbanan. Denna kommer sitta på plats under hela behandlingsperioden så man slipper nålstick varje gång. Detta tog ungefär 45 min och för mig var det inte så farligt då jag inte är rädd för nålar. Nu är den på plats och det känns skönt. Tyvärr inga fler bad men det har ju blivit mycket bad i sommar redan. Denna ska läggas om en gång i veckan på vårdcentral framåt.

Behandling
Sedan var det dags för behandling. I en sal med 5 behandlingsstolar placerade jag i en hörna och vi körde igång. Herceptin 1,5 timme och 30 min paus. Perjeta 1 timme och 30 min paus. Docetaxel i en timme. Mycket väska och mycket toalett besök med droppvagnen som sällskap. Det visade sig att jag tålde behandlingen bra idag. Jag fick även med mig 8 sprutor som ska tas i magen dag 4-12 efter behandling för att stärka upp de vita blodkropparna. Vi gick igenom biverkningarna igen och jag fick lite olika piller för diarré och illamående och massa grejer för omläggning av piccline på vårdcentral.

Då jag skulle sitta i behandling i över 4 timmar hade jag bunkrat upp med underhållning som det visade sig att jag inte använde mig av alls. Jag ville passa på att prata, att höra de andras erfarenheter i sina bröstcancerresor. Och alla delade med sig och verkade tycka om diskussionerna i rummet. Eftersom jag var där så länge idag hann jag med många olika personer som bytte av varandra. Jag bytte även telefonnummer med en som startar sin behandling idag. Känns skönt att kunna följas åt.

Hemma igen
Danne hämtade mig vid 15:30 och jag mår som vanligt idag. Alla killarna var hemma så vi delade våra erfarenheter från dagen, Milton började 3:an på gymnasiet, Elmer 1:an på gymnasiet, Danne hade visning på jobbet och jag om min dag.

Vi hann med en blöt promenad också med ösregn under sista biten.

Faktaruta:
– Betapred (kortisontabletter) 12 tabletter på morgonen
– Piccline insatt
– Herceptin (antikropp), 1,5 timme nu första gången under uppsikt
– Perjeta (antikropp), 1 timme
– Docetaxel (cellgift), 1 timme
– Blodtryckskontroller och övervakning för att se ev. allergiska reaktioner denna första gång.