Var tredje månad kollar jag upp hjärtat som kan påverkas av den behandling jag får. När jag i fredags frågade hur det såg ut svarade hon först ”du har ett snyggt hjärta” och vi skrattade åt det.
Men jag har tänkt en del på det och det känns verkligen symboliskt. Ett snyggt hjärta, att kunna vara ”snygg” på insidan trots allt som händer i livet. Där inne känns det tacksamt och kärleksfullt och magiskt även om omständigheterna i livet inte alltid är det jag önskar.
Just NU mår jag bra och njuter av det. Det som kommer sedan vet jag inget om…
I veckan har jag träffat onkologen och fått besked om vidare behandling. Det blir 14 ggr med Kadcyla i droppform var tredje vecka. Strålningen har ändrats från 15 ggr till 5 vilket var något helt nytt. Det visar ju hur mkt som händer med forskningen hela tiden. Jag har också börjat med Tamoxifen, tabletter (antihormoner) som jag ska ta i fem år. Men det viktigaste var att hon var väldigt positiv till mitt utfall, att det inte finns någon spridning till lymfkörtlarna. Det var en bara en liten tumörrest som var kvar i det som opererades bort, så klarar jag inte av alla behandlingarna så skulle jag inte vara orolig.
Det är ganska magiskt att bara titta på hur hjärtat slår, klaffarna som öppnas och stängs och blodet som pumpas runt om och om och om igen, se filmen nedan.