Orken är på väg tillbaka igen. Illamåendet har nästan släppt helt nu men jag känner mig ändå ganska mörbultad både i kroppen och mentalt. Mina förmiddagar och tidiga eftermiddagar mår jag som bäst men jag är ganska sliten på kvällarna.

I min värld såg jag framför mig hur allt skulle vända på nyårsafton, hur bra jag skulle må då och allt jag skulle göra de här lediga dagarna efter nyår med familj och vänner men det blev inte riktigt så. Det blev inte alls så. Jag hade glömt att det bara hade gått 10 dagar efter behandlingen på nyår och hur jag mådde förra rundan. Det är fortfarande gifter som ska ur kroppen och det känns verkligen.

Sedan har många runt omkring mig blivit sjuka, även Danne som fick flytta till Yngsjö för att inte smitta mig så jag har fått isolera mig lite. Jag har ju operationen framför mig och träffen med läkaren på tisdag och med nedsatt immunförsvar så vi gör allt för att jag ska hålla mig frisk tills dess.

I tisdags träffade jag finaste Sara, en bröstsyster som gått igenom sin behandling nästan 1,5 år innan mig. Hon berättade om operationen och hur den går till. Det känns skönt att veta mer om vad jag kan förvänta mig och jag har fyllt på med frågor jag ska ställa till kirurgen. Vi hade så mycket att prata om och tiden gick alldeles för fort.

Det absolut skönaste var att få prata med någon som vet hur det är, som förstår hur det är att leva med cancer och hur mycket det finns där i huvudet. Som kan bekräfta de känslor jag har och inte har. Varför jag inte riktigt kan säga check på cellgifterna – Tjoho! Jag är ju inte igenom det ännu. Jag vet ju fortfarande inte om behandlingen fungerat fullt ut.

I onsdags var jag på mammografi och ultraljud igen och det var samma ultraljudsläkare jag hade första gången som berättade om tumören. Hon kunde nu berätta att man inte kunde se tumören alls längre och det var så sköna besked.

Jag har en grundtro i att allt detta kommer gå bra, jag tror av hela mitt hjärta att jag svarat bra på behandlingen och att jag kommer vara fri från cancern efter operationen. Och jag tror att den grundtron hjälper mig att läka.
Men… det är fortfarande mycket stress och oro inför det beskedet och det har varit mycket stress under hela behandlingstiden och det gör något med mig.

Så jag tar det lugnt och gör det som känns bra för mig och det räcker just nu.