Acceptera dig själv & Älska dig själv! Du måste älska dig själv för att kunna älska andra!
Ja, det är fina ord men jag måste erkänna att jag inte riktigt förstått det. Vadå älska mig själv, måste jag verkligen det… Vad innebär det egentligen?
Under det senaste året är detta en fråga jag har försökt få svar på. Jag har även försökt förstå om jag verkligen älskar mig själv.
I samband med att jag började meditera så började jag också observera mina tankar. Det är ganska spännande när man inser att man inte är sina tankar utan man förstår att det bara är just tankar och att man inte kan styra dem. Det var då jag också hittade min inre röst. Rösten som hela tiden kommenterade saker och paketerade händelser som bra eller dåliga. Det skrämmande var att rösten satte en etikett på allt. Fint eller fult, gilla eller inte gilla, bra eller dålig och den där rösten pratade även om mig.
Jag började observera vad rösten sade om mig och det var inte alltid så ”snälla” saker (en ny etikett).
– Varför sade/gjorde du inte så istället, korkskalle
– Nu skällde du igen, vilken dålig mamma du är
– Du är så jäkla kass som inte klarar att gå ner 2 kg i vikt, hur svårt kan det vara?
– Nu tycker alla du är dum i huvudet för att presentationen/talet gick dåligt
– Vilken jäkla fet rumpa du har
– Vad ska folk tycka om dig när du gör så där
– Nu var du så där tyst igen, ingen vill umgås med dig
För att inte tala om alla jämförelser jag gjorde med andra där jag alltid kom till korta. Det fanns ju alltid någon som var snyggare, var mer utåtriktad, hade ett finare hem, lagade bättre mat, hade fler vänner, gjorde roligare saker…. osv. I jämförelsen var jag alltid sämre än dem!
Hmm, det kanske låg något i det där med att älska sig själv ändå. Vem klarar av att höra allt detta sägas till en utan att ta åt sig och utan att det påverkar självkänslan. Tänk om någon skulle sagt det högt till dig istället.
Jag insåg att jag måste börja förstå den här rösten och vad som låg bakom den och jag måste lära mig hantera den. Nedan följer fem tips som jag använde och som fortfarande fungerar för mig:
1. Börja observera din inre röst och dina tankar. Vad säger du om dig själv egentligen? Hur ser din inre dialog ut? Ett tips är att göra det när du mår dåligt för något, det är ofta då rösten är som tydligast och det är då processen är igång.
2. Skriv ner vad rösten säger om dig? Jag tycker det hjälper att skriva ner för att få en förståelse för den inre dialogen. Genom att få det på papper är det enklare att känna igen den och du kanske kan hitta mönster som visar när den dyker upp. Jag är en mästare på att jämföra mig med andra t.ex. när jag är på gymmet eller på en fest. Jag använder ofta etiketterna bra eller dåligt, jag har inget mellanting, antingen är jag bäst eller sämst. Min inre röst är också tuffare mot mig när jag har PMS och den kan då dra ner mig i spiral av negativa tankar så jag mår ännu sämre.
3. Analysera din inre röst. Nu är det dags att titta lite på vad du skrivit ner, vad säger din inre röst till dig? Är det verkligen sant? Är du så dålig som rösten säger? Ifrågasätt dina tankar, det är ju trots allt bara en tanke. Här kan det även hjälpa att vända på det, skriv ner vad är du bra på. Börja fyll på listan med saker du är nöjd med och som du tycker om hos dig själv. Vad skulle dina vänner och din familj säga till dig.
4. Förlåt och Acceptera! En av de viktigaste men svåraste delarna för mig är sedan att förlåta mig själv och acceptera det som är. Det är helt ok att jag sade eller gjorde så, att jag inte hann träna, att jag inte orkade stå emot godissuget. Jag är inte en dålig människa för det. Jag är bra precis som jag är. Ta inte dig själv för på stort allvar, skratta åt dig själv och bjud på dig själv. Det visar bara att du är som vilken annan människa som helst och människor vill vara med mänskliga människor. En övning som kan hjälpa här är att se dig själv som en liten flicka/pojke (eller se dig som din dotter eller son). Vad skulle du säga till henne om hon kände så här? Vad skulle du säga till den lilla flickan?
5. Lär dig känna igen den inre rösten. Den sista delen handlar om att lära känna igen rösten när den kommer. Ta hjälp av det du skrivit ner enligt punkt 2. När rösten dyker upp är du på din vakt och vet hur du kan möta den på ett så tidigt stadium som möjligt.
En tankegång som kan hjälpa här är att våra lärdomar utvecklar oss som människor. Vi lär oss av allt vi gör och råkar ut för och framför allt lär vi oss av våra motgångar.
Detta fungerar även när jag pratar med mina barn. Om deras röst säger åt dem att de är dåliga för något som inträffat brukar jag säga att det var meningen att detta skulle hända nu, du behövde uppleva detta just nu för att lära dig något inför framtiden. Hade du inte gjort detta nu hade du inte kunnat hantera situationen i framtiden när den dyker upp. Tittar vi tillbaka på våra liv så vet vi ju att det är av våra motgångar vi lär oss mest. Det är inte alltid så lätt när man är mitt i det men med lite perspektiv så är det enklare att förstå.
Jag har börjat förstå hur viktigt det är att älska sig själv, att acceptera mig själv precis som jag är! Det är då jag bygger min självkänsla och min inre styrka och det är då jag kan vara helt närvarande i mötet med andra människor. Jag behöver inte vara rädd för att misslyckas!
Vad har ni för tankar och erfarenheter kring detta, dela gärna med er!
Kram Liselott
