(Dag 1-4 efter tredje behandlingen)

Det är inte lätt att skriva blogginlägg när man mår dåligt. Min spontana reaktion blir att krypa under täcket och inte vilja träffa eller prata med någon. Bara ta en stund i taget och vänta ut det.

Jag mådde hyfsat precis efter behandlingen i onsdags och torsdags men det blev värre och värre och i fredags började jag ta de där nya illamåendetabletterna. Syrran var här med fina blommor i fredags och vi satt och pratade i många timmar men sen fick jag gå och lägga mig och det är väl där jag befunnit mig mest sedan dess.

Svårt att beskriva hur jag mår men det är dels som en influensa med ont i leder och kropp och frossningar varvat med svettningar. Konstant illamående men tabletterna tar bort det värsta tror jag. Biverkningarna från just illamåendetabletterna är bla trötthet så jag är riktigt sliten. Känns som någon form av dvala. Ont i munnen igen och har svårt att äta.

Men det jobbigaste är nog känslan av nedstämdhet eller som en depression. Tränar på att korta ner perspektivet hela tiden, ett andetag till… tårar…

Fina vänner och familj har hört av sig men just nu svarar jag inte på telefon, kan inte. Vill bara försvinna.

Men… det är värt det för behandlingen fungerar, just nu äter vi cancerceller där på insidan, eller som Tina skulle säga, ”Nu är Pacman igång och käkar”.

Så svårt att skriva just nu, huvudet fungerar inte som det brukar.

Så tacksam för fina blommor som fortsätter droppa in, ligger här i soffan och njuter av dem.

Tack fam Crona
Tack farmor Carin

Och för det fina handstöpta ljuset som jag har tänt varje dag.

Tack fam Nilsson

Men ha tålamod, det vänder snart, jag kommer tillbaka och då hör jag av mig igen och skriver mer.

Massor av kramar!