Jag fick en fråga av min syster i lördags ”Ser du dig själv som Lotta med eller utan cancer?” Jag fick tänka en stund och svaret blev ganska tvetydigt så jag har funderat vidare på det och tänkte göra ett försök att utveckla det här.
En fråga jag ställde mig när jag funderade vidare var, har Lotta MED cancer blivit en identitet? Och svaret som kom upp var att jag inte ÄR inte min cancer men jag HAR just nu cancer som jag behandlar. Jag ser det som något jag har just nu som jag ska bli fri från.
Jag har i grunden en positiv och lösningsfokuserad livssyn. Har jag ett problem så vill jag gärna lyfta det och hitta lösningar. Nu vet jag inte om man kan kalla cancer ett problem men det är ändå något jag har fått som jag ska igenom. Jag ser inget annat just nu än att jag kommer bli cancerfri efter denna behandlingen. Det är ju därför jag också valt att kalla bloggen för mitt bröstcancerkapitel där nästa kapitel kommer se annorlunda ut. Så tittar jag framåt så har jag ju målbilden av att jag är Lotta utan cancer och det är ju där jag hittar min motivation när det känns tungt och jobbigt. Jag vet att cellgifterna just nu jobbar för att jag ska bli bättre och jag ser mig själv som Lotta utan cancer till våren.
Men, även om cancern fortfarande känns ganska overklig för mig så tänker jag väldigt mycket cancer ändå. På morgonen när jag vaknar så tänker jag cancer och mående. Dagarna handlar mycket om att läka mig själv och må så bra som möjligt utifrån att bli fri från cancern. Ska jag ut i olika sammanhang och träffa människor så är jag väldigt mycket cancer, det märker jag. Vad ska jag säga om någon frågar, hur ska jag bemöta, hur ser peruken/scarfen ut? Självklart finns det mycket tid när jag gör annat där tankarna är på annat håll men jag skulle säga att ganska mycket av min vakna tid är cancern med mig.
Sedan har jag ju också valt att gå ut med min cancer på bloggen, i podden och på sociala medier där jag försöker beskriva livet lite mer ur ett cancerperspektiv, hur det är att leva med bröstcancer och då blir det ju också lite mer fokus på det.
Och eftersom jag också försöker leva här och nu och med det våga möta det som är nu så är jag faktiskt Lotta med cancer just nu. Jag behöver vara Lotta med cancer just nu. Det är en del i att acceptera att det är såhär just nu. För att jag ska ha kraft och motivation att bli Lotta utan cancer som jag ser framför mig.
Men det viktiga är att jag inte är min cancer utan jag har cancer just nu!
Kram
