Då var det dags för nästa behandling. Jag har mått bra det mesta av tiden de senaste 10 dagarna sedan jag slutade med sprutorna så det känns lite konstigt och faktiskt skönt att gå in med den känslan idag. Nästan så man har glömt hur det var.
Jag har tidigare skrivit att den första behandlingen har varit lite som att få koll på hur det kommer att bli framåt om den nu följer samma mönster och för mig har det varit som många har skrivit. Att man mådde bra när man åt kortisonet på själva behandlingsdagen och dagen efter (lite olika hur länge man äter det) och sedan har biverkningarna smugit sig på. För mig blev det ju värst när jag började ta sprutorna dag 4 med smärtor och dålig sömn, illamående och diarré. Acne och torra slemhinnor kom också som ett brev på posten. Skriver lite dagbok och får faktiskt gå tillbaka och läsa för att komma ihåg Är inte kroppen fantastisk som glömmer på den korta tiden.
Sedan blev jag ju inlagd i några dagar på grund av låga värde på de vita blodkropparna men när jag kom hem där vid dag 10 efter behandlingen så började jag må bättre igen. En stor anledning var ju att jag slapp ta de två sista sprutorna då. Jag har fortfarande haft lite biverkningar men inget som har varit jobbigt. Så från dag 10 har jag varit ganska aktiv och gjort mycket och träffat mycket vänner så det är något jag har med mig inför denna behandlingen.
Det bästa är ju nu att jag slipper ta de 8 sprutorna, jag fick ju besked i måndags om att jag bara behöver ta en och den ska jag ta imorgon och många mår mycket bättre på den sprutan istället. Håll alla tummar och tår för mig!
Tänkte bara kort skriva om Behandlingsdag 2.
Vaknade tidigt och har sovit 3 timmar på grund av de där jäkla kortisontabletterna. Dock ganska speedad som vanligt blandat med lite nervositet för att gå in en ny runda.
En ny kur kortisontabletter på morgonen tillsammans med en kopp kaffe som nu smakar hyfsat igen med mycket mjölk.
Chockad över att se mig själv i spegeln i den rakade frisyren😂
Träning, idag körde jag HIIT, intervaller på cykel och styrketräning Mage, Bröst och Axlar.
Dusch, det tog ungefär 10 sek att tvätta håret och 5 sekunder att torka det – Klart 🙌
Danne hämtade mig och körde in mig till onkologen för behandling som startade kl 10.
Jag glömde att jag skulle ha det där jäkla munskyddet och att det inte funkar med mina glasögon som immar igen fullständigt. Som tur var behöver man inte ha det i behandlingsrummet.
Behandling i droppform
30 min Herceptin (antikropp mot HER2 positiv cancer)
30 min Pertuzumab (antikropp som ovan)
60 min Docetaxel (cytostatika eller cellgift)
Hmm, de hade sänkt dosen Docetaxel från 100 till 80 och det var inget de hade gjort när jag pratade med dem i måndags så jag ska ta upp det med onkologen som jag ska träffa innan nästa behandling. Jag vill verkligen gå all-in med all kraft för att tumören ska försvinna.
Denna behandling fortsatte de också att ta massa blodtryck för att se hur jag reagerar på den men om jag förstod det rätt så gör man inte det sen.
Min kontaktsköterska gick igenom alla biverkningar jag hade haft och jag fick lite påfyllnad av tabletter, framför allt mot diarrén. Och jag fick även min spruta som jag ska ta imorgon kl 12:30.
Det blev många fina samtal med mina bröstsystrar i behandlingsrummet idag. Vi har alla olika cancertyper och olika behandlingsplaner, vilket egentligen är fantastiskt. Att de är så långt framme i utvecklingen, att de verkligen kan rikta behandlingen. Någon hade haft bröstcancer för 20 år sedan och då var det helt annorlunda. Någon fick sin sista behandling, nr 15 och de drog ut hennes piccline. Vilken känsla! hon planerade nu för sin operation. Vi pratar och delar erfarenhet och tipsar varandra. Vi hade ett fint samtal om själva processen där hon upplevt att i början hörde alla av sig och att efter ett tag slutade man. Nu har hon inte delat med sig av sin resa på samma sätt som jag i blogg och på sociala medier men att det upplevdes tomt och tyst och som en sorg som också behöver bearbetas. Vi lever ju med detta i huvudet konstant och det försvinner inte och vi behöver och vill få prata om det.
Så det är en av våra stora lärdomar själva att aldrig sluta höra av oss till andra som hamnar i samma situation. Jag ska ärligt säga att jag inte har varit bra på det tidigare och det har vi pratat om hemma att vi verkligen ska ta med oss.
Kl 12:30 var jag klar och Danne kom och hämtade mig. Vi körde och hämta e-handlade matvaror, jag ska ju inte gå i affärer nu när jag är infektionskänslig och det är så enkelt att klicka hem varorna dagen innan.
Tyvärr är det lite sjukdomskänningar i familjen så Milton tog Coronatest igår och Danne idag (så jag fick snällt sitta i baksätet). Men vi får hålla avstånd hemma nu tills vi vet (Mille fick reda på att det var negativt på kvällen)
Hmm, jag skulle skriva kort om dagen…. men just nu flödar det bara ur mig… sorry
När vi kom hem så gick faktiskt luften ur mig lite. Jag bloggade, svarade på alla era fina kommentarer på facebook och instagram om rakningen igår. Så tacksam för all kärlek och peppande ord på vägen ❤
Så många som sträcker ut en hand på olika sätt. Många som öppnar upp att ni delar eller har delat samma erfarenhet själva eller med nära anhöriga. Vanligare än man visste. Orkar jag inte svara meddetsamma så gör jag det efterhand så snälla sluta inte skriva.
Jag sov och vilade några timmar innan det blev middag med familjen, utspridda kring det stora matbordet för att inte smitta varandra. KAN NÅGON SKICKA SALTET 🤣
Jag var ganska sliten på kvällen så jag tog det lugnt, kolla lite fotboll när Sverige spelade innan jag kojsade igen.
