Jag har svårt att skriva just nu för jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag känner inte riktigt igen mig själv.

Ibland mår jag bra men allt för ofta mår jag inte så bra, den där nedstämdheten som jag beskrev i förra inlägget finns med mig. Lite som en baksmälla som inte vill gå över riktigt.

En teori jag har är att jag börjar komma ur den där första och andra fasen som ofta kommer vid en kris eller sorg eller liknande. Vid kris brukar prata om olika faser:
-Fas 1, chockfasen
-Fas 2, reaktionsfasen
-Fas 3, bearbetningsfasen
-Fas 4, nyorienteringsfasen

Jag har beskrivit det som att jag har varit i huvudet med allt det praktiska som ska fixas och att även ha fokus på behandlingen med en tydlig riktning. Lite som att vara i ett kamp- eller flykttillstånd vid en riktig stressreaktion där jag nu varit i kamptillstånd eller fightmode länge.

Jag skulle tro att jag lämnat fas 2 och börjat gå in i fas 3 eller så hoppar jag mellan fas 2 och 3 och jag ska försöka beskriva nedan.

Nu är jag mitt i behandlingen och jag vet ungefär vad som kommer hända och det blir därför inte riktigt samma fokus längre. Inför varje behandling taggar jag upp men mellan behandlingarna blir det lite vakuum.

Och vem är jag då, vad ska jag då göra? Jag är ju inte bara ”hon med bröstcancer” längre som bara har det fokuset. Vardagen kommer ifatt igen på något sätt. Och på samma sätt som en baksmälla så mår jag lite sådär och jag har svårt för att ta mig för något.

Jag försöker lite ”tvinga” mig till att göra saker och oftast mår jag bättre när jag gör det men jag är inte riktigt mig själv märker jag. Jag är inte riktigt så glad som jag önskar att jag var. Jag tror det är naturligt, jag försöker i alla fall acceptera att det är så men mår lite dåligt när jag inte orkar träffa folk på samma sätt som innan.

Jag är fortfarande lika tacksam för att ni hör av er men jag är inte riktigt lika snabb på att svara när jag mår såhär.

Men trots allt så har jag hunnit med lite roligheter.

Jag har provat glasögon och lunchat med Pernilla.

70- och 80-talet är tillbaka

Blivit bjuden på supergod lunch av moster Vanja och morbror Gary.

Kollat på Milton som spelar handboll och jag ska strax iväg på nästa match.

Varit hemma hos Maritza på supermysig och god middag med härliga vänner och fina samtal.

Varit i Yngsjö och förberett för golvslipning och sålt av lite möbler.

Lyssnat på poddar och promenerat och upplevt alla väder.

Och jag längtar faktiskt efter en riktigt go baksmälla som man kan få efter att ha delat en flaska bubbel och firat något roligt. Den kommer snart…

Kram