Jag mår ganska bra fysiskt nu, kroppen har återhämtat sig bra efter förra behandlingen. Jag behöver vila en del men det känns bra för att hjälpa kroppen läka bättre.

Men jag har fortfarande inte mått riktigt bra mentalt. Det har varit mycket tankar och känslor som snurrat i huvudet nu och jag har haft svårt att komma ner i varv. I måndags natt började den där tanken som jag knappt vågat skriva eller prata om dyka upp och jag bestämde mig för att möta den istället för att stoppa huvudet i sanden. Eller rättare sagt så började jag i alla fall ta upp huvudet lite grann och kika på tanken och märkte snart att det finns lite olika aspekter på just den tanken.

Under de senaste dagarna har jag fortsatt utforska och bearbeta tanken och jag har behövt mycket egentid i detta. Det kan ibland förklara varför jag inte svarar meddetsamma till er som hör av sig eller varför det tar längre tid. Jag har inte varit redo att möta andra eller finnas för andra (som jag vanligtvis älskar) och då drar jag mig undan istället.

Så efter några dagars kontemplation och processande har jag kommit fram till min sanning och hur jag ser på det. Jag är inte rädd för tanken längre och jag har till och med börjat våga prata om den och nu skriva ner den här.

”Vad händer om det inte går vägen, om jag inte överlever?”

Jag vill gärna försöka förklara hur jag ser på det just nu, kanske förändras det framåt men vem vet vad som händer framåt egentligen.

Jag har normalt sett en ganska positiv livssyn och jag oroar mig inte speciellt mycket. Jag lever ganska mycket i det korta perspektivet och när jag tänker på detta cancerkapitlet så ser jag mest bara hur det ska gå bra framåt. Det är väl också därför som jag aldrig kollar hur prognosen för överlevnad ser ut för mig och min typ. Jag ställer inga frågor till läkaren om just det (men massor av frågor om allt annat). För vad skulle det hjälpa mig att veta? Skulle jag oroa mig mer? Jag vill hellre fokusera på vad jag kan göra nu för att öka sannolikheten för överlevnad, det jag kan påverka själv. Då mår jag mycket bättre och kan lägga fokus på att må så bra som möjligt varje dag.

Så brukar jag leva men jag har inte riktigt hittat dit fullt ut sedan mitt cancerbesked plus att det är svårt att leva så när man mår kasst av alla biverkningar men det börjar lägga sig lite nu. (Jag märker hur mycket jag processar nu när jag skriver också och är tacksam att jag valt att blogga om min resa)

För någon annan kanske det att stoppa huvudet i sanden men för mig har det blivit så tydligt under de här dagarna och därför blir jag inte heller rädd när jag tänker på framtiden. Jag känner mig lugn och trygg och tacksam och kärleksfull istället för alla känslor som är kopplade till rädsla. Detta har tagit mig några dagar att komma fram till och det känns skönt att landa i det och inte vara rädd för rädslan.

Men det finns också en annan aspekt av tanken som också tagit stor plats och som jag haft stort fokus på de här dagarna och det är mer kopplat till allt det praktiska. Vad skulle hända rent ekonomiskt för familjen? Hur ser vår livförsäkring ut och våra övriga försäkringar? Vad händer med mina pensioner? Osv…

Lite som att jag vill säkerställa det praktiska och att familjen klarar sig oavsett vad som sker.

Och det jag vill skicka med till dig som läser just nu:

Se över allt detta INNAN du drabbas av allvarligare sjukdom!

Nu har jag sett över allt detta tidigare och jag känner mig lugn nu efter att ha gått igenom det igen. Jag har lagt många timmar denna veckan på att gå igenom allt och framförallt på pensionssidan hur det fungerar och ser ut för mig och då handlar det om det som kallas återbetalningsskydd. Att mina pengar går till en förmånstagare, partner eller barn, om jag skulle gå bort. Efter många olika anställningar i olika bolag så har jag många olika inloggningar och sparformer när det gäller tjänstepensionen och även om vi försökt sammanfoga så mycket som möjligt så det har tagit en god stund.

Låt mig skriva såhär, om jag INTE hade haft återbetalningsskydd (som är ett val) så hade pengarna fördelats ut till andra försäkringstagare istället för till familjen vid dödsfall. Och om jag nu skulle vilja ändra till att ha andra förmånstagare så måste jag fylla i en hälsodeklaration och jag har förstått att det är väldigt svårt att få igenom en förändring om du redan har drabbats av tex cancer. (Vet inte om det är så för alla bolag men har förstått att det är så för många). Detta gäller också om du ska teckna en livförsäkring efter du har drabbats av sjukdom. Så…

Se över allt detta INNAN du drabbas av allvarligare sjukdom!

Har också läst att det ska finnas olika tilläggsförsäkringar (vissa försäkringar kanske redan har det) där du får ersättning vid tex en cancerdiagnos. Det saknade jag så kolla gärna med ditt försäkringsbolag hur det ser ut för dig.

Tack för att ni finns!

Bamsekramar