Hej, jag heter Liselott och jag är Perfektionist!
…eller det är inte helt sant längre, sedan några år tillbaka kallar jag mig en tillfrisknande perfektionist. I mitt sökande att förstå mig själv bättre och vad som orsakade stressen i mitt liv kom jag till insikt om att jag ställer väldigt höga krav på mig själv. Mina egna inre krav är ofta betydlig högre än de yttre kraven. Ett exempel kan vara att jag ska skriva ett protokoll (yttre kravet) men när jag skriver protokollet måste det se snyggt ut, vara perfekt formulerat och utformat. Jag lägger på en massa egna inre krav på hur det ska se ut, det måste vara perfekt.
I inlägget nedan delar jag med mig av sex tips som fungerat för mig och som jag fortfarande använder mig av.
Att vara perfektionist innebär också att jag har en bild av hur jag vill att saker och ting ska vara och när det inte blir så då blir jag ofta arg, ledsen, frustrerad och börjar klaga. Det för också med sig att jag har ett stort kontrollbehov och jag har svårt att släppa saker till andra människor. Jag vill att saker och ting ska bli utförda på mitt sätt för mitt sätt för då vet jag att det blir bra.
Några exempel:
- Jag har synpunkter på hur min man hanterar tvätten istället för att vara tacksam för att han tvättar.
- Jag har synpunkter på hur mina barn klär sig, istället för att uppmuntra dem när de väljer sina kläder själva.
- Det är bättre att jag planerar saker själv för då vet ju att det blir bra gjort och att inget missas istället för att låta någon annan få göra det på sitt sätt och själv kunna njuta av att bara vara.
- Jag lägger mycket av min tid och energi på att det ska vara fint hemma istället för lägga den tiden på att umgås med vänner. För vad skulle de tycka om mig om här var stökigt när de kom hit…
- Jag är rädd för att starta nya saker innan jag känner mig helt säker och påläst istället för att bara köra på och lära mig under resans gång.
Jag brukar förklara det som att jag har perfektionist glasögon på mig. Jag kallar det glasögon för de representerar mitt sätt att se världen. Med mina perfektionist glasögon accepterar jag inte det som sker utan jag tycker ofta att det borde vara på ett annat sätt.
Det påverkar även omgivningen att leva med en perfektionist. Det skapar en rädsla av att inte duga och att inte våga göra saker på sitt sätt och det påverkar deras självkänsla negativt.
Under min tillfriskningsperiod har jag kommit till många nya insikter
Den stora insikten är att jag styrts av rädsla, en rädsla att inte duga eller att inte passa in. Jag lärde mig redan som liten att om jag var ”duktig” så fick jag bekräftelse. Gjorde jag saker ännu bättre fick jag ännu mer bekräftelse och det har till slut blivit ett sätt att leva för mig. Allt skulle vara mer och mer perfekt. Jag menar inte att lägga skulden på min barndom utan detta händer överallt, samhället är ofta uppbyggt så. Vi har så lätt att koppla en bekräftelse till en prestation och även jag gör så.
Jag tror det är många som känner igen sig i detta och den goda nyheten är att det går att ta sig ur det. Här följer 6 tips som fungerat för mig:
- Acceptera att du är perfektionist eller kontrollfreak och lär dig känna igen dina mönster. När du har hittat dina mönster, försök bryta dem. Jag har t.ex. börjat dela ut arbetsuppgifter till min familj och gett mig fanken på att bara acceptera och berömma deras sätt att göra det på. Min man har blivit vår researrangör och det är fantastiskt skönt att bara ta ett steg tillbaka och få följa med.
- Låt andra göra saker på sitt sätt (vad är det som säger att mitt sätt är det rätta?). Detta jobbar jag mycket med när det gäller mina barn, de växer när de får ta eget ansvar och jag kan finnas där för stöttning om det behövs. Det stärker deras självkänsla.
- Fundera själv på vilka människor du tycker om att umgås med. När vi börjar utforska detta ser vi ofta att de människor vi vill vara nära är de som är sig själva och som lägger mer tid på att vara närvarande när ni träffas och som visar sin naturliga ”operfekta” sida. Vi vill möta mänskliga människor. Fundera på vilken person du vill vara.
- Ha ett accepterande förhållningssätt. Jag försöker välja att acceptera det som sker istället för att låta rädslan för vad andra ska tycka om mig styra. Jag är som jag är och det är tillräckligt bra!
- Sluta planera allt i minsta detalj, det öppnar upp för mer spontan glädje. Kalendern har varit min ”bibel” och i den har jag planerat allt som ska göras på lång och på kort sikt. Står det inte kalendern så är det inte prioriterat. På så sätt har jag verkligen haft kontroll. Jag tränar på att släppa på det nu, att inte vara fullbokad i kalendern innebär att vi kan göra mer spontana saker som att ringa någon för en fika.
- Prioritera ”att vara” istället för ”att göra” Låt inte prestationen styra ditt liv, det är underbart när man hittar glädje i och tillåter sig att bara vara. ”Att vara” ger dig tillfälle till en välbehövlig paus i det annars så stressade livet.
Jag får fortfarande återfall men fördelen nu är att jag börjar lära mig se när detta händer och då har jag bättre förutsättningar att be om ursäkt eller bryta mönstret igen. Jag vet ju att när jag väljer att acceptera så kommer jag mer i samklang med livet och både jag och min omgivning mår bättre. Jag får dessutom mycket mer tid över till annat roligt när jag inte behöver göra allt själv.
