Det närmar sig slutet på cellgifterna även om jag har svårt att ta in det precis nu då allt fokus är på att ta sig igenom de här första tuffare dagarna. Men snart så kanske jag kan landa i det och att det bara är en gång kvar sedan, känns helt overkligt.
Jag tänkte beskriva dagen i ord och bilder, om ni följer mig på sociala medier @liselottandersson.se så finns där även filmer från dagen. Jag provade lägga till en film här också så hoppas det fungerar.
Om ni läste gårdagens inlägg så såg ni att behandlingen blev flyttad från igår till idag och att jag inte riktigt tyckte om det från början. Men det blev en riktigt skön dag igår, en liten bonusdag där jag fick en massa gjort. Det bästa av allt var brasan som vi nu försöker ha igång. Lite hjälp att prioritera brasa fick vi ju från de galna elpriserna men fåtöljen åkte fram och alla pauser tillbringade jag där. Det gjorde nog att jag var lugnare när jag vaknade idag. Inte alls lika stressad som jag brukar vara på behandlingsdagen så jag kunde förbereda mig i lugn och ro.
En timme innan behandling åt jag 16 betapred (kortison) och Akynzeo mot illamående. Danne körde mig till sjukhuset strax innan 9 och vinkade av mig.
Väl där när jag skulle anmäla mig så fanns jag inte med i systemet. Då har de säkert missat att ändra när de bokade om mig, tänkte jag, och blev lite nervös att de skulle ha missat beställa cellgifterna också. Alla cellgifter blandas samma dag på sjukhuset och skickas sedan till onkologen. Men de hämtade mig som vanligt i väntrummet och allt var klart för dagens behandling.
Det brukar vara fullt i rummet men jag var alldeles själv den första halvtimmen och sedan droppade de in en efter en. Jag tycker ju om att prata med de andra i rummet och alla som var där idag hade jag träffat tidigare. Spännande att följa allas personliga resor och erfarenheter. En gjorde sin sista behandling idag och då drar de ut picclinen. Tänk att det är jag om tre veckor, känns helt overkligt. Såret behöver läka några dagar men sedan får man bada igen så drömmen är ju att få bada i havet på julafton. Har längtat så efter den kicken.
Idag var det tre påsar dropp, först en antikropp (Herceptin) och sedan cellgifterna EC, Epirubricin och Cyclophosphamide. Den röda varianten (E) är den man blir illamående av. Det tog ungefär 2 timmar men redan några minuter in i droppet (av E) så kändes illamåendet. Inte mycket men det ligger där i bakgrunden och pockar på uppmärksamheten.
Sedan kom Danne och hämtade mig igen och jag åkte hem och åt en tidig lunch. Försöker äta mindre portioner regelbundet för att magen ska ha något att jobba med. Jag känner ju igen allt det här från gravidillamåendet och då mådde jag alltid som bäst när jag åt.
På eftermiddagen har jag vilat och pausat framför brasan. Jag tar det lugnt och bara lyssnar in vad kroppen behöver idag.
Det sköna är att jag känner mig mycket lugnare idag än jag gjort på de senaste behandlingarna. Jag känner mig förberedd och det får bli som det blir. Det finns inget annat jag behöver göra eller fokusera på just nu – bara läka mig själv. Så oavsett hur jag mår så är det ok, det är ju en förutsättning för att bli fri från cancern.
Parentes, lite spooky är det när man kissar rött (efter den röda cellgiften). Det tog bara 5 min in i behandlingen innan detta inträffade så vätska sköljer verkligen genom kroppen fort. Man ska dricka mycket under behandling så det gör jag nu.
Nu börjar jag bli trött i huvudet igen så nu publicerar jag detta och går och vilar igen.
Over and out!
