(Dag 9 och 10 efter första behandling)
Tjoho, jag fick komma hem igår🙌 Alla värden såg bra ut och jag fick åka hem med en kur antibiotika i tablettform. Läkarna skrev ut tre mediciner som skulle hämtas ut med recept. Och den bästa presenten var att jag slapp de två sista sprutorna för värdena såg så bra ut.
Danne stod redo och fick smita ifrån jobbet för att hämta mig. Jag skulle bara hämta ut receptet innan vi åkte hem.
Apotek 1:
Danne kommer till parkeringen där jag står och väntar för att lägga in mina väskor i bilen. Han går ur samtidigt som jag går bak och öppnar bakluckan. Så där står jag med luckan öppen samtidigt som han är halvvägs bort mot apoteket där han tror att jag är så jag får skrika tillbaka honom. Han såg inte mig… sade han och vi skrattade.
På apotek 1 fanns bara en av mina mediciner så vi fick åka vidare till nästa apotek.
Apotek 2:
Vi parkerar mellan två bilar och jag går in på nästa apotek. Danne sitter kvar i bilen och när jag kommer ut ser jag hur bilen framför honom kör iväg. Samtidigt går jag in mellan bilarna och ska precis ta i handtaget när han kör iväg med mig joggande och skrikande efter honom. Han såg mig inte… sade han och vi skrattade lite mer.
Tyvärr saknades den sista medicinen så vi fick köra vidare till apotek nr 3.
Apotek 3:
Denna gången släpper han av mig framför apoteket. Sedan skulle han köra iväg 200 meter till C4 shopping och hämta ett paket. Jag får tag i min sista medicin och går bort till C4 där jag väntar utanför på honom. Jag kan inte se bilen och efter 5 min ringer jag honom. Då står han kvar borta vid apoteket med fronten ca 10 meter från ingången men har missat mig igen. Vi skrattade och när han till slut gick in på C4 för att hämta sitt paket vågade jag inte lämna bilen med risk för att aldrig få komma hem.
Jag börjar starkt misstänka osynlighet som biverkning, ska ta upp det med kontaktsköterskan…
Så skönt att vara hemma igen. Även om jag fortfarande mår sådär så uppskattar jag soffan och sängen och sällskapet hemma. Det händer ju lite runtomkring en som får en att tänka på annat.
På kvällen kom två av mina fina Lovely Ladies (ett tjejgäng som hållit ihop många år) med en gåva från alla, ett armband med Livets träd som är så vackert och symboliskt fint och som påminner mig om ekarna på Ekenabben. Vi skulle träffas på kvällen men jag valde att stanna hemma denna gången.
Lördag:
Idag hade vi lite planer men illamåendet gjorde att jag valde att ställa in. Jag vill gärna vara hemma när jag inte mår bra så jag kan gå ifrån när jag behöver. Netflix är fortsatt ett gott sällskap och jag ser lite lättsmälta serier med humor i för att hålla humöret uppe. Jag äter fortfarande illamåendemedicin som hjälper sådär och Alvedon för smärtan.
Jag försöker ändå komma ut och på eftermiddagen körde jag bort till Ekenabben, ett litet andningshål vid Hammarsjön, ganska nära där vi bor, där jag gick en lång promenad och bara tog in och andades. Jag älskar de magiska ekarna som är många hundra år gamla. Jag har en favoriter där jag suttit många timmar och mediterat. Bilderna får tala för sig:
