Det är nu 10 dagar efter 5 behandlingen och om jag mår som jag mått idag så är det såhär jag kommer må på nyårsafton. Fredagen 10 dagar efter sista behandlingen är nyårsafton. Tänk om jag kan få skåla in det nya året och ändå må såhär, det hade ju varit fantastiskt.
Jag tittar i min kalender där jag för lite dagbok över mitt mående för att ungefär veta hur det ska bli framåt efter denna nya behandlingen. Det har ju stämt ganska bra när jag gjort så under omgång 1-4, eller rättare sagt 1-3 var ganska lika men efter nr 4 så mådde jag ganska dåligt alla tre veckorna.
Jag har mått lite illa och varit yr och trött och sliten i kroppen de första dagarna efter denna behandlingen. Det har varit hanterbart men över förväntan när det gäller just illamåendet. Jag tog någon extra illamående tablett som man blev extra trött av så jag har sovit ganska mycket. På fredagen (dag 4), som kommer motsvara julafton, så mådde jag riktigt dåligt. Då fasas kortisonet ut och jag var riktigt skakig och sov mycket den dagen. Hade bokat en fika i stan med Maritza som jag inte ville ställa in men nu i efterhand så skulle jag inte kört bil. Vi fikade en timme och det var underbart att träffa henne men jag fick hem och lägga mig igen efteråt. Hjärnan har inte varit med mig alls under dessa dagarna och det har varit svårt att föra sammanhängande konversationer. Så förlåt om ni inte förstår mig eller om jag är otydlig eller har sagt något dumt… Sedan har jag mått lite bättre dag för dag, piggare på förmiddagarna men kvällarna mår jag fortfarande ganska dåligt.
I onsdags efter 8 dagar satt jag i soffan på morgonen och drack mitt kaffe och kände energin i kroppen igen. Lusten att göra något, kreativiteten, glädjen… Eftersom jag inte hade någon aning om hur länge det skulle vara eller sitta i så gick jag igång direkt. Och det första jag kom att tänka på var julen och advent och jag återkommer till det. Och detta höll i sig dag 9 och 10 också, energi på fm men ganska kasst på kvällarna. Illamåendet har släppt helt om jag äter regelbundet så därför kan jag känna mig hoppfull inför nyårsafton även om jag får ligga i en soffa/fåtölj och skåla in året.
Jag skulle kunna välja att skjuta sista behandlingen några dagar fram eller tillbaka för att må lite bättre på julafton men nu släpper jag det. Det får bli precis som det blir precis som allt annat.
Tillbaka till onsdagen. Eftersom jag inte har vetat hur jag skulle må av de här sista cellgifterna så har vi pratat om att ett av scenarierna är att jag inte orkar förbereda julen i år och att resten av familjen får sköta det. Jag älskar själv att få sätta upp alla adventsstjärnor och ljusstakarna och att juldekorera huset inför julen. Att flytta runt det tills det känns bra för ögat. Oron att inte få göra det i år har nog legat där och gnagt så därför var nog min första tanke – Julpynta.
Sonen fick plocka ner den tunga lådan med adventsstjärnor innan han stack till skolan. 17 november känns lite tidigt för mig så därför började jag mot baksidan av huset och i rummet med soffan där jag tillbringar mest tid. De nya julstjärnorna tar lite tid att få i hopa men med tålamod och lite häftklamrar kom de på plats en efter en. Jag var också och investerade i lite utebelysning för rabatten och en liten innegran med belysning.
Förra årets gran brukar klara sig fram till sommaren varje år och sedan flyttar vi till sommarstugan i Yngsjö och det blir si sådär med vattningen hemma. Jag tror nog jag har en tro på att den ska återhämta sig så jag slänger aldrig den förrän ungefär nu när det är dags att plocka fram den igen. Denna historia återupprepas varje år.
Barnen hjälpte mig laga mat på kvällen och då åkte julmusiken på. Gissa vilken låt som alltid spelas först… Jag hatar den men när de får välja så är det alltid ”Vår julskinka har rymt” och det är ju faktiskt jäkligt grymt.
Fönsterputsning kanske ni undrar… Det SKITER JAG I i år! Det är ju mest mörkt nu ändå så det syns inte.
Börjar träffa lite folk så smått igen.
I tisdags kom Cilla förbi en stund, hon bara ringde och stod utanför. Tusen tack, det var precis vad jag behövde just då!
I onsdags fick jag några timmar med bästaste svägerskan Malin, så tacksam för att du alltid finns där för mig och våra samtal.
Idag har jag varit hos Maritza några timmar, fokus var att podda men såklart har vi hunnit med våra samtal också. Tacksam för vår vänskap och våra samtal. Ska skriva mer om våra poddar när vi släpper denna.
Nu på eftermiddagen och kvällen har jag och Danne varit i Yngsjö, vilken fullmåne det varit.
