Jag visste att man skulle tappa håret när man får cellgifter/cytostatika men jag hade inte förstått att man gjorde det så snabbt. Jag trodde det var efter många behandlingar. Nu kan det vara ganska olika har jag förstått men det verkar som för de flesta börjar man tappa rejält med hår 2-3 veckor efter första dosen cellgifter. Cellgifterna dödar ju de snabbväxande cellerna och där är håret en del av dem. Det beror också på vilken typ av cellgifter man får.
För många är detta tufft att gå igenom. Håret är ju en stor del av vår personlighet. Jag bestämde mig tidigt för att tänka att om detta är en del i att döda cancercellerna så offrar jag gärna mitt hår. Sedan tror jag också att det spelar roll att jag aldrig varit riktigt nöjd med mitt tunna, raka hår så det har inte varit så viktigt för mig.
Däremot tycker jag det är jobbigare med ögonbryn och ögonfransar som alltid har varit en del av min personlighet då de alltid varit mörka och markerade i sig själva. Det är inte alla som tappar dem och ofta sker det mycket senare i behandlingen. Nu har jag gjort 5 av 7 behandlingar och de börjar tunnas ut men jag använder ögonbrynsserum på bryn och fransar så vi får se framåt. Sen läste jag också i veckan att man kan fortsätta tappa dem helt i omgångar och det beror på att de börjar växa ut ungefär samtidigt och har ungefär samma livslängd. I normala fall sker ju detta också men det lappar över så man märker inte det på samma sätt.
När ska man klippa eller raka sig då?
Jag gick på det svar jag fick från min perukmakare. Gör det när det börjar kännas jobbigt för dig. Och för mig blev det ganska tydligt. När det blev mer och mer hår i handen, i borsten och på kudden och när jag nästan var rädd för att dra handen genom håret då var det dags för mig. Det var 19 dagar efter första behandlingen (jag har 21 dagar mellan mina behandlingar). Håret kändes ganska tunt också och familjen kunde säga att det såg tunt ut.
Då gjorde jag en familjegrej av det, jag samlade den egna familjen och min närfamilj fick vara med digitalt om de ville och sedan klippte de håret i omgångar och rakade det sista 3 mm med trimmer.
Detta har sedan blivit kortare och kortare efter hand som det blivit glesare och nu har jag nog ca 1 mm. Jag har läst att man kan raka med hyvel också men att det är större risk att håret växer inåt då så jag håller det så här.
Förra helgen fick jag hjälp av bästaste Irma (inledande foto).
Övrigt hår
När det gäller det övriga håret på kroppen så har det trillat av i samma takt. Jag har inget hår kvar på benen, under armarna eller någon annanstans… Så det är ganska skönt att slippa raka sig. Jag har dock kvar hår i ansiktet och på armarna, det där lite ljusare fjunigare sitter fast.
Huvudbonad
Jag har oftast huvudbonad när jag går utanför dörrarna. En tunn svart scarfs har blivit min favorit och jag har lärt mig knyta den lite olika. En biverkning i allt detta är värmevallningarna som kommer ganska ofta. Det går på några sekunder och jag blir alldeles svett hela vägen upp på huvudet. Ofta får jag slita av mig det jag har på mig på huvudet och därför har denna lite tunnare varianten varit skön.
Jag har också använt peruken lite, när jag kom på att jag kunde ha den uppsatt så blev det mer som jag. Men peruk är galet varmt och det är lite svårare att slita av peruken bland folk än att slita av en mössa eller scarf. Kanske blir det mer i vinter när det blir kallare.
Återväxten
De säger att håret börjar växa några veckor efter avslutad cellgiftsbehandling. Först blir det där lite ljusare fjunigare håret och sedan kan det bli lite vad som. Många får tjockare, gråare, lockigare så jag är spänd av förväntan. Tänk om jag slutar med syrrans fina tjocka lockiga hår.
Kiwi-frillan
Låt mig också få presentera Kiwi-frillan!
I mina kretsar pratas det mycket om kiwifrisyren. Frisyren vi har när vi tappar håret, när de nya fjunen letar sig fram och alla lägen däremellan. Och visst är likheten slående, även om jag valde ett filter som lyfter fram min egen naturliga färg lite extra.
