Jag märker att hjärnan inte fungerar som den brukar och ja, jag saknar min ”vanliga” hjärna men nu har jag ju lärt mig… Jag tränar på att sluta önska att det ska vara annorlunda. Jag tränar på att lyssna till vad kroppen och hjärnan behöver för att må bra och när det gäller hjärnan så blir den lätt trött. Har läst någon amerikansk forskning om att cellgifter ofta har denna effekten på hjärnan som jag inte kan hitta nu men jag känner mig hjärntrött.
Jag är piggast på förmiddagarna och det är då jag försöker göra det som kräver att huvudet fungerar. Då går det som bäst att blogga, podda, göra bokföring, planera osv. Problemet är att förmiddagarna går ganska fort och det är lätt att köra på och trötta ut huvudet för mycket och då fungerar jag inte speciellt bra resten av dagen. Så jag försöker vara rädd om förmiddagarna och få in lite luft i dem.
Det blir ganska tydligt när det börjar bli för mycket, jag kan verkligen inte konversera då. Jag hänger inte med i samtalet, jag kommer inte ihåg varför jag började säga en mening, hittar inte tillbaka till tråden. Jag kan inte följa en tankesnurra på djupet. Jag kan säga klumpiga saker som jag inte menar och ibland fattar jag inte att jag har sagt något klumpigt eller skrivit något klumpigt när jag svarar på ett meddelande. Så förlåt om jag säger eller skriver något klumpigt eller kanske t.o.m. inte svarar på meddelande för att jag glömmer. Det är verkligen inte meningen, jag lovar att jag bara har goda avsikter.
När det blir för mycket så skriker hjärnan och den behöver tystnad, stillhet och mörker. Jag behöver ibland skärma bort alla yttre intryck för att återhämta mig, bara ligga och blunda eller sova.
Klockan är nu 7 på morgonen när jag skriver detta och hjärnan börjar bli trött av det. Det är lätt att hamna i att jag ska bara göra klart detta och så pressar jag mig för mycket så nu tar jag en liten paus och dricker kaffe…
Och nu är jag tillbaka…
Först var jag inte riktigt medveten om att det var så här, jag var bara så jäkla trött i huvudet på eftermiddagarna men sedan såg jag mönstret och började fundera på vad jag behöver.
- Skapa luft i dagarna så hjärnan får vila
- Inte pressa mig för hårt utan pausa när hjärnan säger ifrån
- Meditera
- Promenera och försöka få upp pulsen lite vilket är bra för hjärnan
- Yoga för någon annan
I onsdags var jag på yoga, och gudars vad skönt att få gå på yoga för någon annan och bara vara och lyssna in. Det var en lugn och stillsam mediyoga där man kunde blunda under större delar av passet. Så skönt för huvudet och kroppen. Yogan handlar ju så mycket om att känna in kroppen och det blev så tydligt hur trött och sliten den är nu.
Så fokus är fortfarande att läka mig själv. Jag behöver lugna kvällar och jag går oftast och lägger mig vid kl 20 då jag börjar må sämre igen.
Jag mår ändå bra
Som jag skrivit tidigare så är det svårt att beskriva hur jag mår. För jag mår ändå bra och det är mer än känsla. Vissa perioder mår jag som ”vanligt”, vad det nu är. Jag vaknar på morgonen och är pigg, och mår inte illa och känner mig positiv och glad. Så förutom det där illamåendet de första 10 dagarna (som inte var så farligt som jag trodde) så känns denna typen av cellgift lite mer skonsam för kroppen.
Så även om jag inte är så drivande själv just nu så gör jag roliga mysiga saker som jag tänkte skriva om i nästa inlägg men här är en hint…
