Jag har funderat en del på det där att vi fick cancerbeskedet just under semestern och barnens sommarlov. Vi fick ju beskedet redan den 21 juli på Dannes tredje semesterdag då ultraljudet gjordes. Och behandlingen startade inte förrän en månad senare när semestern och loven var över. Så vi hade nästan en hel månad att vara i och bearbeta allt innan det var dags att sätta igång behandlingen.
Ett cancerbesked sätter allt på sin spets, framförallt den första perioden när man bara vet att man har cancer men inte vet vilken typ, hur farlig den är eller hur livet kommer att se ut. De där veckornas väntan där man är i fullständig stress och overklighetskänsla där livet går från att vara en självklarhet till att inte veta om man ska överleva. Det gör något med dig. Så samtidigt som jag bearbetade och grät så ville jag ta tillvara på livet och träffa och umgås med alla mina nära. Jag behövde mycket egentid där jag kröp in i min egen kammare samtidigt som jag varvade det med att göra mysiga saker.
En stor del av mig är väldigt tacksam för att jag fick möjligheten att verkligen umgås med mina nära och kära eftersom alla var lediga. Vi försökte verkligen ta tillvara på livet och de stunder som erbjöds eftersom alla var lediga.
Den andra sidan av det myntet är att vi tvingades vara mitt i det under en lång tid. Vi fick aldrig någon riktig paus. Om man skulle jämföra med att alla hade jobbat, då hade man fått möjlighet att pausa tankarna för att ha fokus på annat under dagarna. Givetvis tänkte man på annat under semestern också men det blev mycket fokus och prat om cancern.
För min egen del så tänker jag att det var bra för jag fick ju möjlighet att bearbeta allt. Man bearbetar saker på olika sätt men jag behöver få prata om det, om och om igen och med alla som var lediga som jag träffade under denna perioden fick jag den möjligheten.
Vi bodde i stugan i Yngsjö under denna perioden. Jag är så tacksam för mina nära och kära som fanns där hela tiden och framför allt för min sommarfamilj, min bror med familj som har stuga intill oss i Yngsjö. Att ni fanns där för mig och familjen varje dag var så viktigt för oss.
Ibland sitter jag och bara bläddrar igenom alla sommarbilderna och minns tillbaka… Tänkte dela ett axplock här:
