Det jobbigaste just nu är väntan. Att inte veta vad det är, hur farligt det är, vilken variant jag har, om den har spridit sig, vilken behandling det blir, när den startar… osv.

När jag läser andra bloggar och information på nätet angående all cancer så är det just väntan på besked som upplevs som jobbigast. Ofta tas det prover under olika delar av behandlingen som ska analyseras innan man får det där beskedet. Just nu handlar väntan för mig också om att inte veta något om framtiden och jag märker själv hur dåligt jag mår när jag inte vet.

Många beskriver det som en lättnad när väl behandlingen startar, då är man ju på G, man har ett mål och man kan fokusera på det.

Söka information
Jag har förstått att vi är olika där, vissa vill inte veta och andra vill gärna söka information för att veta mer. Jag hör definitivt till den andra kategorin. Jag har försökt sätta mig in i vilka olika bröstcancertyper som finns och hur behandlingen för de olika typerna ser ut. Jag är också väldigt nyfiken på vilka biverkningar man kan få för det har alltid skrämt mig så med just illamåendet.

Jag har gått igenom många olika bloggar och instagramkonto om bröstcancer från början (från besked) och genom hela behandlingen till livet efter cancern och även för de som inte överlever cancern. Jag har försökt sätta mig in i hur det kan bli för mig och för oss som familj.

Rädsla
Någonstans där bakom ligger rädslan och pyr. Ibland blossar den upp med full kraft och tar över hela mig som en storm och panikkänsla och ibland går den mer över i tårar. För nu finns det ju där, helt plötsligt mycket närmre och påtagligare – tänk om jag inte överlever? Jag vet ju att chansen är ganska stor, tror ca 90% överlever idag. Men jag skriver ”tror” för just DET är något som jag skrollar förbi, något jag inte vill veta. På www.bröstcancerförbundet.se kan man ställa frågor och väldigt många vill veta oddsen för just sin diagnos. Jag vill inte veta, jag vill bara tro att allt går bra.

Ta tillvara på livet
Om man ska se något positivt med rädslan så är det ju att man inte vet något om framtiden. Man vet inte hur det kommer att gå, man vet bara det där ordet cancer som sätter igång så mycket tankar i huvudet. Det får en att prioritera om, att inte ta något för givet längre. När chocken lade sig gick jag ganska snabbt in i att nu måste vi ta till vara på livet. Och tillsammans med mina nära och kära som gjorde samma resa har vi verkligen tagit till vara på denna sommaren. Det har varit vårt fokus varje dag, stora upplevelser, små stunder men att bara få vara tillsammans.

Det går upp och ner
Måendet går verkligen upp och ner just nu och det viktigaste jag har lärt mig är att det är helt ok. Det är en del i processen. Jag umgås med andra men jag behöver också min egentid som jag skriver i ett separat inlägg ”Hämta hem mig själv”. Jag inser att jag är ganska mycket i C-tankar och har svårt för att vara helt närvarande i stunden. Men det får också vara helt ok. Acceptera!