Kontrasten blev ganska stor. Från känslan av att vara ute på andra sidan till att det är ganska långt kvar. Från att ha varit utan gifter i kroppen i två månader där jag verkligen kände mig hel igen till hur det kändes efter den nya behandlingen.

Jag har bestämt mig för att öppet dela med mig av denna resa men luften gick ur mig ett tag.

Förra veckan fick jag den första av 14 behandlingar Kadcyla. En infusion (dropp) jag ska få var tredje vecka. Jag hade läst att den skulle vara betydligt mildare än de andra jag fått och att man får behålla håret men vet också att alla biverkningar är helt personliga, lite som ett lotteri.

Jag gick in i det nyfiket, med ett öppet sinne och med tron att jag hade en vinstlott. Men tyvärr har jag mått ganska dåligt igen med bland annat illamående som varade i nästan en vecka.

Och det var en stor sorg och besvikelse och jag har varit ledsen igen. Livet som kommer rutas in i bättre och sämre perioder igen, ända till november. Och hinner jag återhämta mig så jag mår bra igen innan nästa dos?

Nu när jag börjar må bättre igen så kan jag börja bearbeta det. Nu kan jag tacka mig själv för allt jobb jag lagt ner på att jobba med mig själv. Nu kan jag BÖRJA känna tacksamhet för behandlingen. En behandling som jag vet kommer minska riskerna för återfall och det är ju helt fantastiskt att den finns och att jag FÅR den GRATIS i Sverige.
Men fy fanken vad det är svårt och tufft ibland…

Nu kan jag börja se framåt igen. Troligtvis blir det en sämre vecka följt av två bättre så nu börjar jag planera in behandlingarna så de ska ligga bra till Miltons student.

Idag har jag också fått den sista av mina fem strålningar och det har gått superbra. Jag fick reda på att jag får samma dos som om jag skulle fått det under 15 dagar så det känns bra. Lite röd och svullen men smörja, smörja, smörja och undvika solen så ska det läka fint.

Jag firar livet precis som det är, ibland är det bara liiite svårare…

All kärlek