Efter 10 dagar, precis som sist, börjar jag nu kika fram ur dimman igen. För det är verkligen så det känns. Att må illa gör att jag bara vill fly från känslan och allt. Jag kryper ner under täcket i ett mörkt rum och gör allt för att slippa känna något. Jag försöker sova och även om jag sover mer så går det tyvärr inte att sova bort allt.
Nästa alternativ är att fly känslan genom att distrahera mig själv. Denna gången har jag haft sällskap av Sheldon Cooper och Harry Potter. De små korta avsnitten med Big bang theory och mycket skämt hjälper mig att inte behöva känna för en stund. Och Harry Potter har också trollat bort det dåliga bitvis.
Om vi backar bandet så fick jag behandling 6 av 7 för 10 dagar sedan. De två första dagarna gick ändå ganska bra men sedan tog illamåendet över igen. Denna gången har jag inte tagit några andra illamående tabletter utöver de första jag tog kring behandling, Akynzeo som man tar på behandlingsdagen och kortisonet man tar i fyra dagar. Jag blev så himla yr och trött av de andra sist så jag har försökt stå ut.
Dag 6-10 har pendlat lite mer upp och ner men illamåendet och yrsel har legat kvar. Men jag har ändå haft stunder som varit bättre och någon dag trodde jag att det vänt men blev sämre på kvällen igen.
Och om jag ska prata lite mer skitsnack så handlar den andra jobbiga biverkningen om just det – skitsnack. Diarré som kräver att man har en toalett nära till hands vilket man inte alltid har… En av anledningarna till att jag behöver hålla mig hemma just nu och inte kan gå längre promenader.
Sedan var det ju det där med blodproppen som hände mitt i allt detta, mer om det kan du läsa i förra inlägget: Så nära men tacksam ändå – Liselott Andersson Jag tar mina blodförtunnande sprutor nu och det går bra. Jag har ju aldrig varit rädd för själva sprutan, det som var tufft för mig då var mer att jag bara ville slippa fler jäkla biverkningar och konsekvenser från denna jäkla cancern.
Mitt i allt detta så pajade värmepannan för en vecka sedan och min älskade man har tillsammans med fantastiska ex svågern lyckats få tag på en ny (där det egentligen var 2-3 mån leveranstid). Just nu går pannan på eldrift och det är ju inte speciellt billigt idag så kaminen går varm hela dagarna.
Och nu till det konstiga – Jag längtar så till nästa behandling, DEN SISTA!! (förhoppningsvis). Alla andra gånger har jag längtat till de dagarna där jag mår bättre och fasat för nästa gång. Och det har bara blivit värre och värre inför varje ny runda. Men inte nu, jag börjar se slutet och jag vill bara bli klar. Det som kändes som en evighet i augusti när jag började kan jag nu se slutet på och jag är redo för köra ända in i kaklet nu. Jag hade gärna tagit 10 dåliga dagar till NU men som vanligt ska jag inte önska något annat än det som är. Jag ska försöka njuta de här dagarna och bygga upp kroppen igen och jag ser fram emot den 21 dec och sista behandlingen.
Nu ska jag äntligen få njuta av en god adventsfrukost.
Önskar er en fin tredje advent!
